Denna artikel behandlar hur force majeure-klausuler fungerar i konsumentförhållanden och vilka begränsningar konsumentlagstiftningen ställer upp för sådana villkor. I nästa del går vi vidare med oskälighetsbedömningen i konsumentförhållanden.
Behöver du juridisk information om ditt ärende?
Vertigogo AI-assistent hjälper dig direkt!
Få snabba svar på dina juridiska frågor dygnet runt. Vertigogo AI är tränad på svensk lagstiftning och kan ge dig vägledning inom flera rättsområden.
Prova AI-assistenten →Force majeure
Force majeureklausuler förekommer relativt ofta i avtal mellan konsumenter och näringsidkare – särskilt vid dyrare köp eller vid successiva köp som exempelvis prenumerationsavtal. Klausulen syftar till att reglera parternas förpliktelser när oförutsedda händelser hindrar avtalets fullgörande.
En typisk force majeureklausul räknar upp situationer som berättigar till befrielse: naturfenomen som storm, snö och is, men även krig, upplopp, pandemier och myndighetsförbud. Till dessa omständigheter kopplas en rättsföljd – exempelvis att näringsidkaren befrias från skadeståndsskyldighet eller att konsumentens rätt att häva avtalet begränsas. Det är just denna rättsföljd som måste prövas mot konsumentskyddslagstiftningens tvingande regler.
Konsumentavtal omgärdas av ett starkt lagstiftat skydd. Enligt konsumentköplagen (SFS 2022:260), konsumenttjänstlagen (SFS 1985:716) och distansavtalslagen (SFS 2005:59) är avtalsvillkor som avviker från lagen till konsumentens nackdel ogiltiga. En näringsidkare kan med andra ord inte ensidigt avtala bort de rättigheter konsumentregleringen ger – oavsett hur klausulen är formulerad.
Grunden för force majeure
Konsumentlagstiftningen förbjuder inte force majeureklausuler uttryckligen, och det vore heller inte rimligt – force majeure är i grunden ett skälighetsbaserat institut. Däremot begränsas kraftigt vilka omständigheter en näringsidkare faktiskt får åberopa. Konsumentregleringen fastslår en tydlig ansvarsordning vid dröjsmål där det primära ansvaret vilar på näringsidkaren, och konsumentens rätt till skadestånd är ett centralt skyddsintresse som inte kan avtalas bort.
Behöver du juridisk information om ditt ärende?
Vertigogo AI-assistent hjälper dig direkt!
Få snabba svar på dina juridiska frågor dygnet runt. Vertigogo AI är tränad på svensk lagstiftning och kan ge dig vägledning inom flera rättsområden.
Prova AI-assistenten →Enligt 14 § konsumentköplagen är näringsidkaren skadeståndsskyldig vid dröjsmål som vållar konsumenten skada. Undantag gäller bara om: (i) hindret låg utanför näringsidkarens kontroll, (ii) näringsidkaren inte skäligen kunnat förutse det vid avtalets ingående, samt (iii) näringsidkaren inte heller skäligen kunnat undvika eller övervinna det. Dessa rekvisit utgör ett golv som inte kan sänkas genom avtal. En force majeureklausul som inkluderar förutsebara risker – eller händelser som näringsidkaren tidigare upplevt – är inte giltig mot konsumenten.
Resultatet av force majeure
När force majeure väl konstaterats uppstår frågan om rättsföljden – vad är parterna skyldiga att acceptera? I grunden råder avtalsfrihet i denna fråga, vilket vi behandlade i föregående artikel i serien om force majeure-klausulens konstruktion.
I konsumentförhållanden är denna avtalsfrihet dock kraftigt beskuren. Samma princip gäller som för klausulens grund: ett villkor som avviker från konsumentregleringen till konsumentens nackdel saknar verkan. Näringsidkaren är i praktiken hänvisad till de rättsföljder lagen medger – befrielse från skadeståndsskyldighet i kvalificerade undantagsfall samt en begränsad inskränkning i hävningsrätten när dröjsmålet inte är väsentligt (jfr. 13 § konsumentköplagen). Mer långtgående befrielse kan inte avtalas till konsumentens nackdel.
Det innebär att vanliga praktiska lösningar vid force majeure – förnyat leveransdatum, ersättningsvara eller rabatt på nästa köp – inte kan påtvingas konsumenten utan dennes samtycke. Om leveransen uteblir helt är hävning som regel det enda alternativet som näringsidkaren ensidigt kan erbjuda.
Sammanfattningsvis är force majeureklausuler tillåtna i konsumentavtal, men deras räckvidd begränsas av konsumentskyddslagstiftningens tvingande regler. En klausul som i stället inskränker näringsidkarens rätt att åberopa force majeure är däremot fullt giltig, eftersom den stärker – snarare än urholkar – konsumentens ställning.
Behöver du juridisk information om ditt ärende?
Vertigogo AI-assistent hjälper dig direkt!
Få snabba svar på dina juridiska frågor dygnet runt. Vertigogo AI är tränad på svensk lagstiftning och kan ge dig vägledning inom flera rättsområden.
Prova AI-assistenten →Att bedöma om en force majeureklausul kan göras gällande mot en konsument kräver god kännedom om konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen och övrig konsumentreglering. Vasa Advokatbyrå har lång erfarenhet av avtalsfrågor inom köp, tjänst och entreprenad – hör gärna av dig om du har frågor.
Andra artiklar i serien om force majeure
Force majeure och oskälighet – Covid 19
Force majeure och oskälighet – effekten av jämkning
Force majeure och oskälighet – konsument
Force majeure och oskälighet – konsument II
Behöver du juridisk information om ditt ärende?
Vertigogo AI-assistent hjälper dig direkt!
Få snabba svar på dina juridiska frågor dygnet runt. Vertigogo AI är tränad på svensk lagstiftning och kan ge dig vägledning inom flera rättsområden.
Prova AI-assistenten →Force majeure och oskälighet – klausulen?
Force majeure och oskälighet – utom kontroll
Force majeure och oskälighet – rimlig riskfördelning
Force majeure och oskälighet – rekvisitet oförutsägbarhet
Force majeure – rekvisitet väsentlig ändring (hardship)
Författad av jur. trainee Henrik Berg