Force majeure och oskälighet – rekvisitet oförutsägbarhet

Detta är den tredje artikeln i vår serie om force majeure och oskälighet. I föregående del behandlade vi rekvisitet ”väsentlig ändring” och dess praktiska innebörd. Att force majeure sällan tillämpas i svensk rätt speglar sannolikt en lång period av ekonomisk och politisk stabilitet – men det innebär inte att regleringen saknar betydelse när förhållandena väl förändras.

Oförutsägbarhet är bara ett av fyra rekvisit som måste vara uppfyllda för att force majeure ska kunna göras gällande. Läs gärna våra övriga artiklar om force majeure för en bredare bild av rättsläget. Eftersom ämnet är komplext och delvis oreglerat kan bedömningen i det enskilda fallet skilja sig från den allmänna framställningen.

Force majeure ger en avtalspart rätt att gå fri från ansvar när fullgörande förhindras av oförutsedda händelser utanför partens kontroll – exempelvis naturkatastrofer, krig eller pandemi. Oskälighet enligt 36 § avtalslagen (1915:218) tar i stället sikte på situationer där ett avtalsvillkor framstår som orimligt betungande till följd av ändrade förhållanden, och kan leda till jämkning. Den praktiska skillnaden är väsentlig: force majeure handlar om hinder för fullgörande, medan oskälighet möjliggör en bredare proportionalitetsbedömning av avtalsvillkorens rimlighet i ljuset av förändrade omständigheter.

Rekvisiten

För att oskälighet eller force majeure ska kunna åberopas måste samtliga följande rekvisit vara uppfyllda:

• Avtalsförhållandet ska väsentligen påverkats av den yttre händelsen/omständigheten,
• Parterna ska inte insett eller bort insett den senare händelseutvecklingen,
• Händelsen/omständigheten ska ligga utanför parternas kontroll och
• Riskfördelningen mellan parterna ska vara lämplig.

Oförutsägbarhet

Kravet på oförutsägbarhet framgår inte uttryckligen av 36 § avtalslagen (1915:218), men är väl förankrat i lagens förarbeten och Högsta domstolens praxis. Internationellt kodifieras det i art. 6.2.2(b) i UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts, som kräver att händelsen “could not reasonably have been taken into account by the disadvantaged party” vid avtalstidpunkten. Om den drabbade parten hade rimlig anledning att förutse händelsen är rekvisitet inte uppfyllt – och parten hänvisas i stället till att ha skyddat sig avtalsmässigt.

Bedömningen av vad som är rimligen förutsebart görs utifrån förhållandena vid avtalstidpunkten och den information som faktiskt stod till parternas förfogande. Kraven anpassas efter omständigheterna: det vore orimligt att kräva att en part lägger oproportionerliga resurser på att kartlägga risker i ett kontrakt av begränsat ekonomiskt värde. Om avtalet berörs av exempelvis en väpnad konflikt måste man pröva om den förlorande parten hade konkret anledning att förutse den risken – och om parten i så fall borde ha skyddat sig med en force majeure-klausul eller ett ansvarsfrihetsstadgande. Praktiskt råd: inför ingående av avtal med internationell exponering bör alltid en riskanalys genomföras, och identifierade risker bör hanteras genom tydliga avtalsklausuler anpassade till det enskilda kontraktet.

UNIDROIT Principles illustrerar rekvisitet med ett konkret exempel: A åtar sig att leverera olja till B och planerar att hämta den från ett land som vid avtalstidpunkten är politiskt och ekonomiskt instabilt. Experter förutspår en väpnad konflikt inom den närmaste månaden. Tre månader in i avtalet utbryter konflikten och A:s olja förstörs. Eftersom A hade konkret anledning att förutse risken kan force majeure inte åberopas – A borde ha vidtagit avtalsrättsliga skyddsåtgärder redan vid avtalets ingående.

En annan situation som UNIDROIT Principles behandlar är när förändringen sker plötsligt och oförväntat. A och B ingår ett köpeavtal där köpeskillingen ska erläggas i framtiden med en förväntad valutainflation på 5 procent. Strax innan betalningen förfaller sjunker den avtalade valutan med nästan 80 procent till följd av en politisk kris. I ett sådant fall torde A kunna åberopa oskälighet: en så dramatisk och plötslig valutakollaps ligger utanför vad som rimligen kunnat förutses vid avtalstidpunkten.

Rättsläget kring oförutsägbarhet är svåröverskådligt, inte minst eftersom frågan sällan prövas isolerat i domstol. Av tillgänglig praxis och UNIDROIT-exemplen framgår ändå att bedömningen bygger på en samlad analys av den information och de prognoser som rimligen stod till buds vid avtalstidpunkten – inte vad som i efterhand visar sig ha varit möjligt att känna till.

Det räcker inte att den drabbade parten hade anledning att förutse händelsen – det krävs också att konsekvensernas faktiska omfattning var oförutsebar. Denna bedömning är i praktiken lika komplex som frågan om händelsen alls kunde förutses. Ta vädret som exempel: om en storm förutspås men visar sig bli avsevärt kraftigare än prognoserna angav, kan man argumentera för att konsekvensen – snarare än händelsen i sig – inte var rimligen förutsebar. Även här bygger prövningen på en helhetsbedömning av den information som faktiskt var tillgänglig vid avtalets ingående.

Avslutande exempel

A och B ingår ett avtal om leverans av te från Tyskland via Danmark till Sverige, där B ansvarar för transporten. Vid försening eller utebliven leverans ska B erlägga 10 000 kr i vite; den totala köpeskillingen uppgår till 100 000 kr. Under transporten förstörs leveransen av en storm som nyheterna varnat för under en hel vecka. Eftersom B rimligen kunnat förutse händelsen – exempelvis genom att följa väderprognoserna – kan force majeure troligen inte åberopas framgångsrikt. Hade stormen däremot blivit betydligt kraftigare än vad prognoserna indikerade är situationen en annan: B kan då ha fog för att åberopa oskälighet och force majeure, eftersom konsekvensens omfattning inte var rimligen förutsebar. Exemplet understryker vikten av att löpande dokumentera tillgänglig information och vidtagna åtgärder – underlag som kan vara avgörande i en eventuell tvist.

Andra artiklar i serien om force majeure

Force majeure och oskälighet – Covid 19

Force majeure och oskälighet – effekten av jämkning

Force majeure och oskälighet – konsument

Force majeure och oskälighet – konsument II

Force majeure och oskälighet – klausulen?

Force majeure och oskälighet – utom kontroll

Force majeure och oskälighet – rimlig riskfördelning

Force majeure och oskälighet – rekvisitet oförutsägbarhet

Force majeure – rekvisitet väsentlig ändring (hardship)

Force majeure i avtal – så skriver du klausulen rätt

Författad av jur. trainee Henrik Berg