Entreprenadjuridik – rätt att häva köpet del 1

Rätten att häva ett entreprenadkontrakt skiljer sig väsentligt beroende på om parterna är näringsidkare eller om en konsument är inblandad. Vid ett entreprenadavtal mellan två näringsidkare utgör avtalet den primära rättskällan – utrymmet för analogier till köplagen är begränsat, även om sådana tolkningar förekommit i praxis. Ingår en konsument i avtalsförhållandet tillämpas i stället konsumenttjänstlagen, som är tvingande till konsumentens förmån. Det innebär att parterna fritt kan avtala om villkor som är mer förmånliga för konsumenten, men inte sämre. I denna artikel behandlar vi beställarens hävningsrätt i avtal mellan näringsidkare; för konsumentförhållanden och entreprenörsperspektivet hänvisar vi till våra övriga artiklar i serien.

Artikeln ger en allmän överblick av rättsläget. Har du frågor kring ett konkret ärende rekommenderar vi att du anlitar en advokat eller jurist. Vasa Advokatbyrå nås på 08-678 43 00 eller via e-post: [email protected].

Beställarens rätt att häva köpet

Hävningsrätten styrs i första hand av vad parterna avtalat. I praktiken väljer de flesta aktörer inom byggsektorn att reglera sina mellanhavanden via något av de standardavtal som Byggandets Kontraktkommitté (BKK) tagit fram. AB 04 är det vanligast förekommande alternativet vid utförandeentreprenader och tjänar väl som referenspunkt för den fortsatta framställningen.

Beställarens rätt att häva avseende arbetets resterande del regleras i 8 kap. 1 § AB 04. Paragrafen innehåller en uttömmande lista med elva hävningsgrunder. Nedan behandlar vi de vanligast förekommande. Notera att samtliga grunder kräver att hävningen sker skriftligen – muntliga påtryckningar räcker inte.

1. Om färdigställandet försenas så att det uppenbarligen inte kan färdigställas inom kontraktstiden under förutsättning dels att förseningen inte beror på omständigheter som berättigar till tidsförlängning dels att en försening av färdigställande skulle medföra väsentlig olägenhet för beställaren,

(1 punkten).

Första punkten ger beställaren rätt att häva avtalet under kontraktstiden om tre rekvisit är kumulativt uppfyllda: (i) förseningsrekvisitet, (ii) uppenbarhetsrekvisitet samt (iii) väsentlighetsrekvisitet. Bestämmelsen tar sikte på befarat – inte redan inträffat – dröjsmål. Föreligger ett faktiskt och pågående dröjsmål av väsentlig karaktär kan dock samma rekvisit i praktiken anses uppfyllda redan då.

Förseningsrekvisitet bedöms med ledning av övriga bestämmelser i AB 04. Enligt 4 kap. 1 § ska entreprenören planera arbetena så att de kan färdigställas inom kontraktstiden, och på begäran redovisa hur tidsplanen följs. Genom att jämföra den redovisade planeringen med vad som normalt krävs för liknande arbeten kan man bilda sig en uppfattning om risken för försening. Viktigt att notera: om entreprenören har rätt till tidförlängning – exempelvis till följd av ÄTA-arbeten eller beställarens egna dröjsmål – får hävning inte ske förrän den frågan är klarlagd.

Uppenbarhetsrekvisitet innebär, tolkat i ljuset av kommentaren till 1 kap. 2 § AB 04, att det på fackmässiga grunder ska stå klart att en försening är att vänta. En vag misstanke räcker inte – bedömningen ska kunna göras objektivt och med stöd i konkreta omständigheter.

Väsentlighetsrekvisitet har sin grund i allmänna kontraktsrättsliga principer och är inte särreglerat för entreprenadförhållanden. Vad som utgör en “väsentlig” försening låter sig inte fastslås abstrakt, men kravet innebär att förseningen måste medföra påtagliga konsekvenser för beställaren – det räcker inte att en försening i och för sig föreligger. Bedömningen är alltid beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.

2. Utförd del av entreprenaden i väsentligt hänseende inte är kontraktsenligt och avhjälpande inte sker utan dröjsmål efter erinran, eller om entreprenören på annat sätt brister i fullgörandet av sina åligganden så att entreprenadens kontraktsenliga färdigställande därigenom äventyras, (3 punkten).

Bestämmelsens första led tar sikte på fall där redan utfört arbete inte uppfyller kontraktets krav. Utgångspunkten finns i 1 kap. 2 § AB 04, som föreskriver att entreprenören ska utföra arbetet fackmässigt och i enlighet med kontraktshandlingarna. Brister uppdagas ofta vid för- eller delbesiktning. Konstateras en brist är beställaren skyldig att reklamera denna till entreprenören, som i sin tur har rätt att avhjälpa felet. Sker inte avhjälpande utan dröjsmål kan hävningsrätt uppkomma – men reklamationen är en nödvändig förutsättning.

Bestämmelsens andra led har en mer generell karaktär och fångar upp situationer där föreliggande brister riskerar att äventyra entreprenadens kontraktsenliga färdigställande. Enligt doktrinen bör detta tolkas restriktivt: det ska röra sig om ett verkligt äventyrande av slutresultatet, väsentliga rubbningar av tidplanen – eller båda. Begreppet “äventyrande” förutsätter en konkret och betydande risk för ett ogynnsamt utfall, även om det ännu inte är oundvikligt.

3. Entreprenaden på grund av omständighet, som har uppkommit utan parternas vållande, måste avbrytas under så lång tid att förutsättningarna för kontraktets fullgörande väsentligen rubbas,

(11 punkten).

Elfte punkten anknyter till nionde punkten men med ett viktigt tillägg: här kan den faktiska förseningen i sig utgöra hävningsgrund, förutsatt att övriga rekvisit är uppfyllda.

Nionde punkten reglerar situationer som närmast kan jämföras med force majeure – exempelvis krig, upplopp eller naturkatastrofer som omöjliggör eller väsentligt försvårar uppfyllelse av avtalet. Liknande klausuler förekommer i de flesta branschers standardavtal. För att force majeure ska kunna åberopas krävs normalt att händelsen (i) var oförutsebar, (ii) låg utanför parternas kontroll och risksfär, (iii) väsentligen rubbar förutsättningarna för kontraktet samt (iv) inte rimligen kan övervinnas. Ett illustrativt exempel är en plötslig och kraftig snöstorm mitt i sommaren som medför påtagliga fördyrningar och försvårar genomförandet på ett sådant sätt att kontraktets förutsättningar väsentligen rubbas.