Force majeure och oskälighet – klausulen?

Kategori: Nyheter

Som tidigare presenterat i våra artiklar från Vasa Advokatbyrå regleras inte konceptet force majeure i svensk rätt. Dock har force majeure ändock en plats genom 36§ avtalslagen som ”slukat” regleringen. De omständigheter som utgör force majeure kan även, oftast, utgöra oskälighet även om 36§ som sådan omfattar fler situationer. Force majeure är således ett rent avtalsrättsligt fenomen i vilket force majeure, i dess rena form, är beroende av avtalet.

Force majeure

Force majeure-klausuler brukar främst inrikta sig på att befria den som ska prestera in natura (leverera avtalsobjektet) från skadeståndsansvar vid dröjsmål, när leveransen inte rimligen kan fullföljas p.g.a. yttre omständigheter. En force majeure-klausul har ofta en mer ringa betydelse för den som ska prestera i penning (den som ska betala) då det brukar anses att det ska väldigt mycket till innan man är förhindrar att fullfölja sin prestation (jfr. Suez-domen i artikeln ”oskälighet, riskfördelning”). För köparen torde således en hardship-klausul eller en prisjusteringsklausul vara av större värde. Dessa kommer behandlas i andra artiklar från Vasa Advokatbyrå.

Vid utformningen är det viktigt att man tänker på följande saker;

Dessa omständigheter kan vara force majeure grundande

En vanlig design på force majeure-klausuler gällande denna del är att man helt enkelt radar upp ett stort antal händelser. Man brukar även vara noggrann med att stadga huruvida händelsen grundar force majeure i relation till kontroll-rekvisitet. Man kan således stadga att vissa händelser ska grund force majeure per automatik eller att händelsen ska presumera att kontroll-rekvisitet är uppfyllt för att undvika senare tvist om tolkning av avtalet (jfr. Vasa Advokatbyrås artikel ”oskälighet, utom kontroll”).

Om man använder sig av en mer allmän formulering som ”händelser utom kontroll” eller liknande riskerar en senare prövning i allmän domstol eller skiljenämnd att bli väldigt snäv då en analogi med 27, 40 eller 57§§ köplagen är trolig, om inte en branschpraxis eller handelsbruk kan identifieras (jfr. Suez-domen i artikeln ”oskälighet, riskfördelning”).

Dessa krav ställs det på möjligheterna att förutse händelserna

Här bör man också vara noggrann i formuleringen. Ett exempel är att man föreskriver vissa medel för inhämtande för information som ska iakttas. Om avtalet rör sjötransport kan avtalet föreskriva att ansvaret att förutse händelser ska innebära inhämtande av information från lokala väderkanaler och dylikt. Även andra analyser som tidigare skador, olyckor etc. kan krävas av parterna.

Vilken grad av påverkan händelsen ska ha för att det ska röra sig om väsentlig påverkan?

Återigen bör man använda sig av en form av måttstock för att undvika en oskälighetsbedömning. Ett exempel på metoder som kana vändas är att man sätter en prisgräns på hur mycket en prestation ska fördyras innan det rör sig om väsentlighet, man stadgar hur länge ett hinder ska föreligga etc.

Sanktionen som ska gälla om force majeure föreligger.

Ofta innebär en force majeure klausul enbart att ena parten befrias från skadestånd. Man kan dock välja sanktion efter egen vilja som rätt till hävning, omleverans etc. En sådan formulering lämnar dock mycket oreglerat, som exempel vad som händer med avtalet i övrigt? Ett tips är således att även reglera hur man ska göra med omleverans, köpeskillingen m.m.

Det är även vanligt att force majeure-klausuler innehåller en informationsskyldighet. Alltså att man har en skyldighet att informera motparten om en force majeuregrundande händelse ”snarast” eller liknande. Resultatet av att inte informera motparten om detta snarast kan vara att rätten att åberopa force majeure bortfaller. Denna konstruktion har dock vissa risker. En risk är att den förlorande avtalsparten straffas om denna avvaktar situationen. Det kan t.ex. vara så att den förlorande parten initialt gjorde bedömningen att händelsen, som grundar force majeure, endast skulle vara kortvarig, och därmed inte ville ”skrämma motparten”. En lösning på detta problem kan vara att man istället sanktionerar brott mot informationsskyldigheten med ersättningsskyldighet; att brott mot informationsplikten innebär att den förlorande parten måste ersätta motparten med de kostnader som vållats p.g.a. avvaktandet.

Tvist?

Frågan om force majeure kan aktualiseras beror således helt på avtalet. Om du inte har en sådan klausul kan det bli relevant att göra en bedömning om 36§ avtalslagen kan aktualiseras. En force-majeure klausul är ofta att föredra men det är viktigt att veta att klausulen inte utesluter 36§ avtalslagen helt. Här kommer en liten checklista på vad du bör göra om en yttre omständighet föranleder problem.

Ta kontakt med motparten. Även om det är ett minimalt problem så vet man inte hur stort det kan växa sig för ens efteråt. Kontakta således motparten och förklara vad som hänt och vad du tror om problemet. Rent allmänt är det bra att föra en dialog.
Kontrollera om du har en force-majeure-klausul. Om svaret är ja bör du granska vad som gäller enligt avtalet.
Utred vad anledningen är att du inte kan leverera. Kolla även om det finns alternativa sätt att uppfylla din prestation och i så fall vad kostnaden och tiden för detta blir. Du bör räkna med viss fördyring och att det kan ta något längre tid. Informera motparten om vad du kommit fram till.
Om du anser att en klausul inte kan användas kanske 36§ avtalslagen kan aktualiseras.
Frågan om force majeure och oskälighet är ofta väldigt komplex. Det hjälper inte heller att parterna ibland har vitt skilda uppfattningar om vad som gäller. Vasa Advokatbyrå har i över ett årtionde arbetat med olika avtalsrättsliga frågor. Genom åren har vi därmed förvärvat en djup kunskap inom ämnet med en särskilt förståelse för vikten att värna om just vår klients intressen i jakten på den bästa lösningen. Tveka inte att höra av dig!

Andra artiklar i serien om force majeure