Ultimata guiden om skadeståndslagen

(Första mötet, via telefon, är kostnadsfritt och tar cirka 10 minuter. Tvisten måste vara över ett halv prisbasbelopp (Basbelopp) - Istället för att fylla i formuläret ovan kan du också ringa 08-678 43 00 och få mötet direkt, om ditt ärende är över ett halv prisbasbelopp)

Skadeståndet är en civilrättslig sanktion som den skadedrabbade har rätt till från den skadevållande. Syftet är att försätta den skadedrabbade i samma position som denne hade varit i om skadan aldrig hade skett. Detta är ett uttryck för differensprincipen.

När är skadeståndslagen tillämplig?

Skadeståndslagen (SkL i fortsättningen) är en dispositiv lag. Med det menas, att det gäller då inget annat är angivet. Den är också utfyllande på det sättet att två parter exempelvis bara kommit överens om en del av skadeståndsfrågan. I sådana fall kan SkL användas för att “fylla ut” parternas överenskommelse. Åtskilliga lagar innehåller bestämmelser om skadestånd, exempelvis köplagen, jordabalken eller sjölagen.

Värt att nämna är att SkL ofta ersätts av försäkringar. Ofta har människor försäkrat sig på olika sätt. Har du en hemförsäkring kommer den täcka de förluster du gör genom exempelvis en brand. I dessa lägen behöver du inte genom SkL:s bestämmelser stämma skadevållaren. Då är det försäkringsbolaget som träder in i försäkringstagaren/skadevållarens plats. På så sätt kan du som drabbad känna dig trygg att du kommer få ersättning för skadan. Tanken med försäkringar är att förebygga situationer när en skada faktiskt kan ske. Men om en försäkring inte täcker den förlust du gjort på den skada du ådragit dig är SkL tillämplig (jfr 1:1 SkL).

Ultimata guiden om skadeståndslagen

Vad innehåller skadeståndslagen?

(Första mötet, via telefon, är kostnadsfritt och tar cirka 10 minuter. Tvisten måste vara över ett halv prisbasbelopp (Basbelopp) - Istället för att fylla i formuläret ovan kan du också ringa 08-678 43 00 och få mötet direkt, om ditt ärende är över ett halv prisbasbelopp)

Inledningsvis kan konstateras att ett skadeståndsansvar i regel kräver aktiv handling. Att en person kan ådra sig skadeståndsansvar genom underlåtenhet är ett undantag som sällan tillämpas.

Inom skadeståndsrätten (som är en del av civilrätten) är det brukligt att göra en uppdelning mellan; ansvarsgrund, ansvarets omfång och ersättning. Man kan förstå det som en matris där man först måste hitta en ansvarsgrund, därefter måste man göra en bedömning i fråga om handlingen, som omfattas av en ansvarsgrund, faller inom ramen för den man benämner adekvat kausalitet. Slutligen gör man en ersättningsbedömning – vad ska den skadelidande ha i ersättning för skadan?

Culpaansvaret

Man har rätt till skadestånd om man ådragit sig en skada av annan. Det är genom den andres handling som han ådrar sig ett skadeståndsansvar. Alla handlingar som leder till skada för annan är emellertid inte skadeståndsgrundande. Den mest grundläggande regeln i fråga om hur en person måste förfara för att bli skadeståndsskyldig framgår i 2:1 SkL. Det är det s.k uppsåts och culpaansvaret. Att en person har uppsåt att skada annan är ofta en enkel bedömning. Huruvida en person betett sig culpöst är en något svårare fråga. I paragrafen uttrycks att om någon “av vårdslöshet vållar”. I vårdslöshet innefattas ett culpaansvar. I ordet “vållar” innefattar det jag ovan benämnt ansvaret omfång dvs är skadan en kausal och adekvat följd av handlingen? Till detta återkommer vi nedan. Vidare framgår att det vårdslösa beteende ska ha vållat person eller sakskada.

Skadetyper

Lagen gör en distinktion mellan tre olika skadetyper, personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Med personskada avses såväl fysisk (brutet ben) som psykisk (depression). Med sakskada avses skador på föremål tex ett förstört fönster. Rena förmögenhetsskador är skador som enbart är att hänföra till en ekonomisk förlust. Man gör här ibland en uppdelning mellan allmänna förmögenhetsskador och rena förmögenhetsskador. Att en person knuffar en annan så att denne bryter benet kan ju innebära att denne måste sjukskriva sig från jobbet. Då är det ju både en person och en förmögenhetsskada? Här säger man att det är fråga om en allmän förmögenhetsskada. Denna täcks av den ersättning som utgår från personskadorna. Notera också att 2:1 SkL, där vårdslöshet grundar ansvar, ej nämner ren förmögenhetsskada. Dessa skador regleras istället i 2:2 SkL. Enligt bestämmelsen kräver ren förmögenhetsskada brott.

Andra ansvarsgrunder

Utöver culpaansvaret talar man ibland om rent strikt ansvar. Rent strikt ansvar regleras inte i SkL utan i andra lagar. Ett exempel är miljöbalken där fastighetsägare som utför sprängning på sin fastighet har ett rent strikt ansvar. Förenklat innebär det att det saknas ett krav på culpa. Fastighetsägaren måste inte bete sig vårdslöst, det räcker att den handling han företar (tex gräver) orsakar skada så blir han ansvarig för det. Samma gäller för kärnkraftverk.

Ansvar för annan

I 3:1 SkL finns regler om principalansvaret. Att en person har ett principalansvar för en annan innebär att det är denne som ansvarar för den andra personens handlingar. Paragrafen tar särskilt sikte på arbetstagarfallen. Arbetsgivare ansvarar i regel för sina arbetstagare (paragrafens användning av arbetstagare ska tolkas bredare än i arbetsrätten, således är personer som utför tjänster i hemmet men som inte är anställda att hänföra till arbetstagare i SkL:s mening). Om en anställd/uppdragstagare i tjänst “genom försummelse” förorsakar person eller sakskada på annan, är det principalen som bär på ansvaret. Det finns i 4:1 SkL en möjlighet för principalen att jämka eller låta arbetstagaren ta över hela ansvaret vid synnerliga omständigheter. Exempelvis om arbetstagaren betett sig extra vårdslöshet eller handlar med uppsåt. Det ska här också inskjutas att det finns andra lagar som reglerar fall där man ansvarar för annan. Exempelvis har man som hundägare ett rent strikt ansvar för sin hund.

Om det allmänna, med det menas, statliga eller kommunala institutioner, är försumliga i sitt arbete, finns det i lagen möjlighet att få ersättning.

Vållande

Mellan handlingen och skadan måste det finnas ett samband, annars är skadestånd uteslutet. Man talar i dessa fall om att det måste föreligga adekvat kausalitet. Med kausalitet menas att det måste finnas ett orsakssamband mellan handlingen och skadan. Med adekvans menas att skadan måste vara en “påräknelig följd” av handlingen. Ytterst blir det en bedömningsfråga. Ett ofta nämnt exempel är följande scenario; en kusk kör sin vagn på en väg, kusken somnar som föranleder att hästen tar fel väg. När hästen svängt in på den felande vägen slår blixten ned på kusken och hans vagn. Föreligger adekvat kausalitet mellan kuskens handlande (eller underlåtenhet) och skadan (blixten som träffade vagnen)? En relevant fråga är om orsakssamband existerade, och det kan man säga att det gjorde. Kusken somnade, han förlorade därmed kontrollen över hästen, hästen fortsatte sedan en annan väg. Man kan knappast hävda att hästen gjorde “fel”, det är ju ett djur. Om vi konstaterar att ett orsakssamband finns är nästa fråga huruvida skadan är adekvat? Var verkligen det faktum att blixten slog ned på vagnen en “påräknelig följd” av att kusken somnade? Återigen kan man ju argumentera för och emot. Det mesta tyder dock på att ingen, inte ens kusken, kunde räkna med att blixten skulle slå ned. Möjligen kan en annan bedömning göras om vi vet att det blixtrade kring detta området just innan kusken somnade. Oavsett vad man kommer fram till i nu angivet exempel är det viktiga att ta med sig följande; skadan måste i någon mån vara en följd av handlingen. Detta förtar inte de fall där saker händer efter varandra. Också här måste emellertid händelseförloppet utredas. Notera slutligen att SkL inte innehåller någon paragraf med uttrycket “adekvat kausalitet”, detta är något som utvecklats i praxis och doktrin.

Ersättning

I 5:1 SkL och 5:7 SkL anges hur en person respektive sakskada ska beräknas. I synnerhet framgår vad man ska ta in i skadeståndsberäkningen.

Avseende personskador är det i huvudsak sjukvårdskostnader, inkomstförlust och fysiska/psykiska men. I lagens används uttrycket “sveda och värk” för besvär av övergående natur och “lyte eller annan stadigvarande men” för besvär av bestående art. Om personskada lett till döden ska också sådant som begravningskostnader och liknande ersättas. Här finns också möjlighet för anhöriga att få viss ersättning.

För sakskador är det framförallt sakens värde som ska ersättas samt dess värdeminskning. Även andra kostnader som följt sakskadan ska ersättas. Har exempelvis en person skjutit en boll i ditt fönster och har glaset skadan ditt golv, ska både glaset och golvet ersättas. Även här gäller kravet på adekvat kausalitet.

Författat av: Faris Devic

Läsvärt om skadeståndslagen:

Relaterade artiklar

5 bra anledningar till att välja oss

Tillsammans med oss blir du starkare!

  1. Självklart kostar inte det inledande telefonsamtalet
  2. Vi lyssnar på dig
  3. Vi är specialister på bl.a. fastighetsrätt, försäkringsrätt, entreprenad och tvister
  4. Vasa Advokatbyrå har starka finanser och en trygg ansvarsförsäkring
  5. Vi kommer ge dig vår högsta prioritet och hjälpa dig i ditt ärende

Prata med oss idag

Självklart kostar första telefonsamtalet ingenting. Så skriv till oss så ringer vi upp dig så snart vi kan. Förbered dig så gott du kan med den information du har tillgänglig.