Force majeure och oskälighet – effekten av jämkning

Om man kan göra gällande force majeure eller oskälighet återstår dock ändå frågan vad som händer? Ska man ogiltighetsförklara hela avtalet eller räcker det med att man gör en mindre ändring i ett av villkoren? I denna artikel från Vasa Advokatbyrå kommer vi gå igenom lite om effekten av både force majeure och 36§ avtalslagen.

Force majeure

Som stadgat i varje artikel från Vasa Advokatbyrå gällande ”force majeure och oskälighet” är force majeure en rent avtalsrättslig konstruktion. Av detta följer att det som huvudregel är upp till avtalsparterna att styra innehållet i en sådan klausul inklusive effekten av om den kan göras gällande. Det är inte ovanligt att en klausul designas med ett antal rättsföljder beroende på typen och graden av fel. Fördelen med en sådan konstruktion är att parterna, på ett relativt enkelt och effektivt sett, kan åstadkomma en justering av avtalsvillkoren utan att behöva offra för mycket. Ett exempel är att hävning kan vara överdriven om den yttre händelse som aktualiserar force majeure kommer gå över inom snar framtid.

När det gäller konsumentförhållanden råder dock en inskränkning av vilka rättsföljder en force majeureklausul kan ha, se Vasa Advokatbyrås artikel om ”force majeure och oskälighet – konsument I”. En force majeureklausul får aldrig stadga en mindre förmånlig rättsföljd än det som konsumentregleringen erbjuder, om så skulle vara fallet blir force majeureklausulen ogiltig. Ovanstående kan exemplifieras.

A är konsument och köper biljetter till en konsert av näringsidkaren B. P.g.a. virus ställs konserten in. A erbjuds dock biljetter till en konsert av samma slag året därpå. B åberopas force majeure och hänvisar till en klausul i avtalet som tillåter omflyttning av konsertens datum. I detta fall kommer konsumentköplagen att bli tillämplig i vilket ramen för vilka rättsföljder som en force majeureklausul kan ha bestäms av denna lag. Rent allmänt gällande konsumentens resp. säljarens rättigheter, oavsett om det är dröjsmål eller fel i vara, har konsumenten de flesta rättigheterna. Konsumenten kan som huvudregel begära fullgörelse (dröjsmål) eller avhjälpande/omleverans (fel). Någon motsvarande rättighet finns inte för säljaren i vilket det är upp till A i detta fall att avgöra om biljetterna till nästa års konsert accepteras. Att dröjsmålet beror på extraordinära omständigheter spelar ingen roll. Det som spelar roll är att dröjsmålet inte beror på konsumenten (A) samt att dröjsmålet är väsentligt (för att rätt till hävning ska föreligga).

Sammanfattat aktualiseras den rättsföljd som avtalats om gällande force majeure vilket enligt huvudregeln är fritt för parterna att välja. Undantag gäller för konsumentförhållanden där konsumenten, trots avtalet, alltid åtnjuter skydd av konsumentregleringen.

Oskälighet

Frågan om rättsföljden av oskälighet är något mer komplicerad än frågan om force majeure. Detta då 36§ avtalslagen inte är en rent avtalsrättslig konstruktion i vilket den har allmän giltighet. Av samma skäl stadgas heller ingen rättsföljd av jämkning, frågan om rättsföljden kan således besvaras som följande; vad vill parten ändra och är ändringen skälig?

Detta svar kanske inte är särskilt hjälpsamt men tyvärr råder även en viss osäkerhet gällande vad som går att ändra och vad avtalet kan ändras till. Rent allmänt, enligt äldre praxis, var den rådande inställningen att en jämkning enligt 36§ avtalslagen främst kan medföra bortfall eller justering av avtalsvillkor inom ramen för avtalet. Ett exempel är NJA 1987 s. 639 där en skiljeklausul förklarades ogiltig samt NJA 1983 s. 332 där en borgensförbindelse upphävdes. I samma tid som dessa rättsfall kom högsta domstolen, i NJA 1989 s. 346, fram till att ett försäkringsavtal kunde utökas att omfatta fler situationer, i vilket jämkning innebar att ena partens prestationsomfång kom att utökas. Detta rättsfall har dock kritiserats av olika skäl, som t.ex. att domen är väldigt konstigt motiverad. Det är dock fortfarande ett rättsfall från högsta domstolen. Juridiska författare i den s.k. ”doktrinen” resonerar kring 36§ avtalslagen som att den egentligen kan innebära vad som helst inom skäliga gränsen. I praktiken är några av de vanligaste jämkningsmetoderna prisjustering, nedsättning av prestation, bortfallande av skadeståndsansvar och dylikt.

Avslutningsvis vad gäller oskälighet kan det konstateras att rättsföljden är helt beroende av situationen. Om man t.ex. avtalat om en skiljeklausul torde resultatet av oskälighet innebära att klausulen helt ogiltighetsförklaras medan om man avtalat om viss ränta så borde oskäligheten föranleda viss justering. Om man är konsument torde en rimlig slutsats vara att man ser till hur konsumentregleringen är utformad. Vad som stadgats om oskälighet enl. 36§ avtalslagen kan även appliceras på force majeure, detta är dock inte lika vanligt i och med att en force majeureklausul brukar ha ett antal rättsföljder. I internationella handelsfrågor där 36§ avtalslagen inte blir tillämplig tar bestämmelserna om force majeure över (jfr. UNIDROIT Principles).

Avslutande tips

Rent allmänt gällande rättsföljden av force majeure och oskälighet bör man kolla på om det finns en force majeureklausul och därifrån utreda den mest rimliga rättsföljden. I annat fall bör man i praktiken tänka som följande; varför är avtalet/klausulen oskälig? När man svarat på denna fråga brukar man även kunna koma fram till hur avtalet/klausulen istället bör se ut. Detta är dock mycket lättare sagt än gjort i vilket du kan behöva en jurist eller advokat.

Vasa Advokatbyrå har arbetat med avtalsfrågor gällande allt från köp till tjänst, entreprenad och mycket mer i långt över ett årtionde. Vi arbetar ständigt för att tillvarata våra klienters intressen och hitta den bästa lösningen för just dig. Tveka inte att höra av dig!