Styrd totalentreprenad – funktionsansvar

Vid en totalentreprenad köper beställaren en funktion, inte bara ett utförande. Beställaren anger vad byggnadens ändamål är – exempelvis en fabrik avsedd för tung bilindustri med specifika mått – men överlåter till entreprenören att svara för både projektering och uppförande. Ansvaret för hur målet uppnås, och för att det färdiga resultatet uppfyller de ställda kraven, vilar därmed på entreprenören.

Redan en kortfattad beskrivning av vad en totalentreprenad innebär visar att beställaren tar på sig ett betydande riskmoment. Utan tydliga och bindande funktionskrav i kontraktet finns ingen garanti för att resultatet verkligen uppfyller det avsedda ändamålet.

Reglering

Entreprenadrätten saknar en generell lagstiftning för kommersiella förhållanden – avtalsfriheten råder. Flertalet större entreprenadjuridiska projekt regleras därför av branschens egna standardavtal, framtagna av Byggandets Kontraktskommitté (BKK). För totalentreprenader tillämpas ABT 06, ett balanserat standardavtal som väger beställarens och entreprenörens intressen mot varandra. Parterna kan visserligen avtala om avsteg, men BKK avråder som huvudregel från sådana eftersom de riskerar att rubba den inbyggda avvägningen.

Funktionsansvaret

Eftersom en totalentreprenad – till skillnad från en utförandeentreprenad enligt AB 04 – är inriktad på att leverera en bestämd funktion snarare än ett specifikt utförande, är det logiskt att entreprenören tillskrivs ett funktionsansvar.

Funktionsansvaret innebär att entreprenören garanterar att det färdiga resultatet uppfyller de funktionskrav som kontraktet föreskriver, inklusive att konstruktionen är ändamålsenligt utformad. Parterna bör därför redan vid kontraktsskrivningen konkretisera vad beställaren faktiskt efterfrågar. Vaga formuleringar som “adekvat”, “enligt god sed” eller “brukligt” skapar tolkningsutrymme som lätt leder till tvist om arbetet är avtalsenligt utfört.

Funktionsansvaret kan modifieras av avtalets utformning. Om beställaren inte bara anger en funktion utan också föreskriver ett visst utförandesätt uppstår en gränszon för ansvarsfördelningen. Å ena sidan har entreprenören en kontraktsenlig skyldighet att följa beställarens direktiv (2 kap. 1 § ABT 06). Å andra sidan ska arbetet utföras fackmannamässigt, vilket innebär att entreprenören ska tillämpa branschens normer, relevant lagstiftning och den expertis som uppdraget kräver (2 kap. 1 § 2 st. ABT 06).

En viktig aspekt i ABT 06 är det strikta ansvaret för handlingar som parterna lämnar till varandra (1 kap. 6 § ABT 06). Med handlingar avses i stort sett all information som utväxlas – markunderlag, ritningar, projekteringar och liknande. Om beställaren exempelvis lämnar felaktiga uppgifter om markförhållandena har entreprenören normalt rätt till pristillägg för de merkostnader som uppstår till följd av den felaktiga informationen. Ansvaret gäller oavsett om motparten godkänt att handlingarna lagts till grund för arbetet.

Styrd totalentreprenad – ansvar?

Frågan som uppkommer är om entreprenören kan ha ett funktionsansvar trots att beställaren lämnat uttryckliga direktiv om ett visst tillvägagångssätt – det vill säga vid en styrd totalentreprenad.

Utgångspunkten är att entreprenören bär ansvaret för totalentreprenaden i sin helhet. Det är också rimligt: om funktionsansvaret enkelt kunde frångås genom beställarens detaljstyrning skulle det inte finnas anledning att välja en totalentreprenad framför en utförandeentreprenad. Det är just det heltäckande ansvaret som motiverar den typiskt sett högre kostnaden.

Mot detta måste ställas det strikta ansvaret för handlingar och uppgifter som varje part lämnar (1 kap. 6 § ABT 06). Syftet med detta ansvar är att båda parter ska kunna förlita sig på den information de erhåller utan att behöva dubbelkontrollera allt. Entreprenören har dessutom en skyldighet att utföra tjänsten fackmannamässigt, vilket inbegriper att ta till vara beställarens intressen även när uttryckliga direktiv ges.

Så hur blev det med ansvaret?

En samlad bedömning talar för att en styrd totalentreprenad medför ett delat ansvar avseende funktionen. Entreprenören behåller huvudansvaret för helheten, men ansvaret för de delar där beställaren lämnat uttryckliga instruktioner övergår i princip till beställaren. Entreprenören är dock fortfarande skyldig att uppmärksamma otydligheter och söka lösa dem. Om det krävs arbete utanför den ursprungliga tjänsten – vilket ofta är fallet – har entreprenören rätt att fakturera detta som ÄTA-arbeten.

Att beskriva funktionsansvaret i generella termer är svårt av två skäl. För det första saknas enhetlig lagstiftning, vilket innebär att parterna i stor utsträckning avtalar om ansvarsfördelningen – antingen fritt eller inom ramen för ABT 06. Det ger stort tolkningsutrymme och kan leda till komplexa tvister. För det andra måste en gräns dras mot när en parts agerande ska klassificeras som en instruktion snarare än ett rent funktionskrav. Denna bedömning är alltid fallspecifik, inte minst eftersom blandade entreprenadformer – som styrda totalentreprenader – är vanligt förekommande.

Vasa Advokatbyrå biträder klienter i entreprenadrättsliga frågor över hela Sverige. Hör gärna av dig oavsett var ärendet befinner sig geografiskt.

På Vasa Advokatbyrå har vi lång erfarenhet av tvister kopplade till både utförande- och totalentreprenader. Vi har ingående kunskap om standardavtalens tillämpning och den avtalsfrihet som präglar branschen. Har du en tvist eller behöver rådgivning i en entreprenadtvist är du välkommen att kontakta oss.