Skadelidande har bidragit till att en skada har inträffat!

Om du riskerar att bli skadeståndsskyldig för en person- eller sakskada, men den som kräver ersättning själv har bidragit till att skadan uppstod, kan skadeståndet sättas ned eller i vissa fall jämkas bort helt. I den här artikeln redogör vi för de rättsliga förutsättningarna för detta. Vi använder genomgående termerna skadelidande för den som drabbats av skadan och skadevållare för den som påstås ha orsakat den – det vill säga den som riskerar att bli skadeståndsansvarig.

Allmänt om medverkan till skada

Den centrala bestämmelsen vid medverkan från skadelidandes sida är 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Bestämmelsen ger domstolen befogenhet att jämka skadeståndet – det vill säga sänka det belopp som skadevållaren annars hade behövt betala. I undantagsfall kan jämkningen ske ner till noll kronor, vilket i praktiken innebär att skadeståndsansvaret faller bort helt. Regeln är tillämplig på personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada, men gäller som utgångspunkt inte vid kränkningsersättning. Domstolen gör en samlad bedömning av samtliga omständigheter och avgör i vilken utsträckning jämkning är motiverad.

Medverkan till personskada

Jämkning av skadestånd vid personskada regleras i 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Har skadan uppkommit i trafik gäller i stället 12 § trafikskadelagen (1975:1410). I båda fallen krävs som huvudregel att den skadelidande har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet för att jämkning ska bli aktuell. Tröskeln är hög – vanlig oaktsamhet räcker inte. Den skadelidande måste ha agerat på ett sätt som är särskilt hänsynslöst och medvetet nonchalant inför risken att skada sig själv eller andra, exempelvis genom att bortse från en uppenbar livsfara. En handling som visserligen är oaktsam men som inte uppnår den graden av allvar ger normalt inte grund för jämkning.

Medverkan till sakskada

Vid sakskada är 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) fortsatt utgångspunkten. En central faktor i bedömningen är det risktagande som skadelidande utsatt sin egendom för. Det är risken för att den egna egendomen skadas som vägs in – inte risken för att egendomen i sin tur orsakar skada på tredje man. Ett illustrativt exempel: om skadelidande placerar dyra glasföremål på ett sådant sätt att en besökare lätt kan råka välta dem, kan det risktagandet beaktas vid jämkning av skadeståndet för besökaren. Ju tydligare kopplingen är mellan skadelidandes eget agerande och den uppkomna skadan, desto starkare grund för nedsättning.

Att tänka på om du är skadelidande:

Anser du att den person som kräver skadestånd av dig själv har medverkat till sin skada, finns goda möjligheter att få ersättningsskyldigheten nedsatt. Dokumentera omständigheterna kring skadehändelsen så tidigt som möjligt – vittnesuppgifter, fotografier och skriftlig kommunikation kan vara avgörande bevisning. Att anlita en jurist som driver din tvist ökar dina chanser till framgång avsevärt. Vasa Advokatbyrå företräder dig gärna i skadeståndstvister.

Läsvärt om skadelidande

for-skador-fran-och-med-2002.pdf (trafikskadenamnden.se)

Några frågor i kommersiell skadeståndsrätt | SvJT

Skadestånd – sak, person och förmögenhet – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)

Arbetstagare riktar skadeståndsansvar mot arbetsgivare: 6 tips att undvika skadeståndsansvar – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)

Culpa vid personskada och sakskada – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)

Författad av: Alexander Isehag