Betalningsplan entreprenad – inget avtalad pris

I en tidigare artikel från Vasa Advokatbyrå behandlade vi de vanligaste prismodellerna vid entreprenadarbeten – fast pris kontra löpande räkning enligt självkostnadsprincipen. Den artikeln utgick främst från BKK:s standardavtal AB 04. Här utreder vi vad som faktiskt gäller när parterna inte har avtalat om något pris alls – och under vilka förutsättningar ersättningen kan jämkas.

Pris och ersättning enligt AB 04 – vad gäller utan avtalad betalningsplan?

Frågor om pris och ersättning regleras i 6 kap. AB 04, som i huvudsak erbjuder två alternativ: fast pris eller löpande räkning. AB 04 är primärt utformat med fast pris som utgångspunkt. Det finns dock utrymme för mellanformer – ett vanligt exempel är takbelopp, där en övre kostnadsgräns avtalas men arbetet i övrigt debiteras löpande.

Även med ett noggrant upprättat avtal kan det vara svårt att exakt fastställa vad entreprenören har rätt till i ersättning. Vad händer då i det omvända fallet – när parterna helt underlåtit att reglera priset, eller när regleringen är bristfällig? Har entreprenören rätt till betalning överhuvudtaget? Svaret är ja – men ersättningen begränsas till vad som kan anses skäligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Avsaknad av avtalat pris

Enligt etablerad praxis – se bland annat NJA 2001 s. 177 – bär den part som påstår att ett visst pris avtalats också bevisbördan för detta. Beviskravet är högt ställt; normalt krävs att påståendet är styrkt. Detsamma gäller den som hävdar att en viss beräkningsgrund ska tillämpas. Det enklaste och mest tillförlitliga sättet att uppfylla detta krav är att upprätta ett skriftligt avtal med tydlig prisreglering. Observera att detta även gäller bi- och sidoöverenskommelser. Notera vidare att ett delvis angivet pris inte saknar verkan – framgår priset för en del av arbetet ska den delen alltjämt tillämpas.

För entreprenader som regleras av AB 04 gäller som sedvana att avsaknad av prisöverenskommelse innebär att löpande räkning (självkostnadsprincipen) ska tillämpas. Enligt denna princip har entreprenören rätt till ersättning för sina faktiska kostnader för att utföra arbetet, med tillägg för ett entreprenörsarvode. Arvodet beräknas i enlighet med 6 kap. 9 och 10 §§ AB 04, men parterna är fria att avtala om en annan beräkningsmetod eller göra justeringar.

Oskälig ersättning – möjligheter till jämkning

Om en part anser att debiteringen enligt standardavtalets modell – till exempel AB 04 – leder till ett oskäligt resultat, kan priset i stället beräknas med stöd av 45 § köplagen. En förutsättning är dock att det begärda priset uppfyller rekvisitet oskäligt i 36 § avtalslagen, vilket är ett högt ställt krav i praktiken. Rättsfall där domstolen tillämpat 36 § avtalslagen för att jämka ett avtalat pris förekommer, men är ovanliga – möjligheten bör ses som ett undantagsinstrument snarare än en rutinmässig utväg.

Om rätten jämkar avtalet och i stället tillämpar 45 § köplagen sker prisbedömningen med utgångspunkt i det begärda priset, justerat med hänsyn till arbetets art, beskaffenhet och kvalitet. Domstolen fastställer först ramen för det arbete som utförts i det konkreta fallet. Om beställaren exempelvis har angett ett arbetsförfarande som kräver mer än vad normal fackmässighet förutsätter, talar detta för att entreprenören har rätt till högre ersättning. Omvänt kan ett enkelt och rutinmässigt arbete motivera en lägre ersättningsnivå. Observera att förekomsten av fel i entreprenaden inte påverkar denna bedömning – beställaren har i sådant fall rätt till avhjälpande, och om avhjälpande uteblir kan rätt till prisavdrag eller hävning uppkomma, vilket praktiskt kan lösas genom kvittning.

Utöver arbetets art ska hänsyn även tas till gängse marknadspris vid tidpunkten för avtalets ingående. Det innebär att man jämför vad ett liknande arbete skulle ha kostat beställaren om en annan entreprenör anlitats. Jämförelseramen är inte alltid självklar – prisbilden varierar beroende på en rad faktorer. Utgångspunkten bör i första hand vara det lokala marknadsläget; en direkt jämförelse mellan priser i exempelvis Stockholm och en avlägsen ort ger sällan en rättvisande bild. Som huvudregel används den ort där avtalet ingicks som geografisk referenspunkt, och lokala prisvariationer måste beaktas. Ryms entreprenörens krav inom denna variation talar det för att priset är skäligt. Entreprenörens faktiska kostnader kan därvid fungera som ett praktiskt riktmärke i bedömningen.

Avslutande råd om pris och betalningsplan vid entreprenad

Sammanfattningsvis gäller att om AB 04 tillämpas utan avtalat pris är huvudregeln löpande räkning enligt självkostnadsprincipen. Motsvarande ordning torde gälla även utan standardavtal, om än med mer osäker utgång i det enskilda fallet. Saknas standardavtal, eller om löpande räkning leder till ett oskäligt resultat, får en skälighetsbedömning göras – med 45 § köplagen som ett av de tillgängliga verktygen. Prissättningen kan även avgöras med stöd av allmänna avtalsrättsliga principer.

Det praktiska rådet till såväl entreprenörer som beställare är att alltid reglera priset i avtalet – antingen som ett fast belopp eller genom en tydlig beräkningsmodell. Att i efterhand fastställa skälig ersättning enligt de metoder som beskrivs ovan är resurskrävande och förenat med betydande osäkerhet. Om situationen ändå uppstår kan juridisk rådgivning vara avgörande för utgången. Vasa Advokatbyrå har arbetat med entreprenadjuridik och avtalsfrågor i snart 20 år och representerat både entreprenörer och beställare i komplexa tvister – en erfarenhet som ger oss god förståelse för branschens praktiska utmaningar och juridiska komplexitet.