En förlikning innebär att tvistenparterna når en gemensam lösning utan att invänta domstolens avgörande. Resultatet formaliseras i ett förlikningsavtal där parterna dokumenterar tvistefrågan, den överenskomna lösningen och det faktum att saken är slutligt avgjord – ingen av dem kan därefter väcka talan om samma sak igen. I den här artikeln går vi igenom vad ett förlikningsavtal innebär i praktiken, hur processen ser ut och vad du bör tänka på inför en eventuell uppgörelse.
Vad är att förlikas?
- Ett förlikningsavtal är ett dokument som fastställer det som parterna har kommit överens om.
- För att ett förlikningsavtal ska vara giltigt ska det bland annat framgå vad parterna har överenskommit om, hur överenskommelsen ska fullgöras, vad respektive part ska göra och när de ska göra detta.
- Förlikningsavtalet kan fungera som den slutliga regleringen av parternas tvist.
Varje part förklarar sig nöjd med uppgörelsen och avsäger sig rätten att senare framföra nya anspråk i samma fråga. Förlikningsavtalet fungerar därmed som en bindande slutpunkt – det skyddar båda sidor från fortsatt rättslig osäkerhet och möjliggör ett rent avslut.
När är förlikning tillåten?
Inom juridiken skiljer man på dispositiva och indispositiva tvistemål.
- Förlikning är endast tillåtet i dispositiva tvistemål.
- Detta framgår av lagtext som anger att dispositiva tvistemål är mål där förlikning om saken är tillåten.
- Till den typen hör bland annat olika förmögenhetsrättsliga tvister, till exempel en tvist om skuld.
I dispositiva tvistemål är statens utredningsskyldighet begränsad – det är parterna själva som ansvarar för att målet utreds tillräckligt. Domstolen är enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken skyldig att verka för förlikning, förutsatt att det inte bedöms som olämpligt med hänsyn till omständigheterna och parternas inställning. En praktisk tumregel är att förlikning är särskilt lämplig när tvistebeloppet är litet i förhållande till de potentiella rättegångskostnaderna – i sådana fall kan en frivillig uppgörelse spara både tid och pengar för båda parter.
Hur gör man en förlikning?
Rättegångsbalkens bestämmelser ger begränsad vägledning om hur en förlikningsprocess konkret går till. Av förarbetena framgår dock att rätten aktivt ska verka för förlikning i lämpliga fall.
- Detta kan ske genom att domaren tar reda på om parterna överhuvudtaget vill förlikas.
- Detta kan ske genom att domaren under förlikningsförhandlingen talar med respektive part enskilt men domaren behöver inte delta i samtalet mellan parterna.
Om domaren väljer att föra samtal med parterna bör denne inledningsvis redogöra för för- och nackdelar med förlikning, klargöra vad som behöver bevisas och förklara hur bevisbördan är fördelad. Det vanligaste är ändå att domaren presenterar ett konkret förlikningsförslag, vilket ofta leder till en snabbare och mer kostnadseffektiv process. Exakt tillvägagångssätt avgörs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, och förlikningsfrågan kan tas upp i flera skeden under samma process.
När en förlikning väl är träffad läggs målet normalt ned – antingen genom att talan återkallas eller att handläggningen upphör. Parterna kan även begära att domstolen stadfäster uppgörelsen i en dom, vilket ger förlikningen samma rättsverkan som ett domslut och möjliggör verkställighet via Kronofogden.
Att tänka på
Förlikning kan vara ett klokt alternativ till en utdragen rättegång, men avtalet måste utformas noggrant för att verkligen skydda dina intressen. Behöver du hjälp med att bedöma dina möjligheter eller upprätta ett förlikningsavtal är du välkommen att kontakta Vasa Advokatbyrå. Våra advokater och jurister har bred erfarenhet av tvistelösning inom flera rättsområden.
Läsvärt om att förlikas
https://www.domstol.se/amnen/tvist-om-pengar/huvudforhandling-i-tvistemal/
Författad av: Jenny Thalin