I den här artikeln kommer vi gå igenom grunderna för när ett avtal inom svensk rätt anses ha ingåtts och parterna därmed är bundna vid avtalet. Det är viktigt för dig som tänker ingå ett avtal med en annan avtalspart, att känna till när ni som huvudregel inte kan backa ur från avtalet. Vissa kan också tro att de ingått ett avtal men egentligen inte har det i juridisk mening. Efter att ha läst den här artikeln kommer du ha större koll på hur avtal blir bindande och när avtal inte anses ha ingåtts.
Formkrav
För de flesta avtal finns det inget krav på hur avtalet ska ingås för att anses vara giltigt. Alltså kan avtal i regel ingås såväl skriftligen som muntligen, och även på andra sätt. Men vid vissa avtal gäller så kallade formkrav, vilket kan vara att avtalet måste ingås skriftligen. Normalt sett innebär skriftligen att både du och din avtalspart ska ha undertecknat avtalet. Sådant skriftlighetskrav gäller exempelvis för köp av fastighet, vilket framgår av 4 kapitlet 1 § jordabalken. Vad som kommer redogöras för nedan om hur avtal blir bindande, räcker inte för giltigt avtal, om i lagen uppställt formkrav inte är uppfyllt. Därför är det bra att först kolla om det krävs något formkrav för avtalet du tänker ingå, och sen i nästa steg säkerställa att det eventuella formkravet är uppfyllt. Att avtal med skriftlighet som formkrav inte är bindande för parterna förrän båda skrivit på avtalet, kallas för kontraktsprincipen.
Anbud, accept och löftesprincipen
I avtalslagen finns det vissa bestämmelser för avtal i svensk rätt. Första kapitlet i lagen reglerar hur ett avtal blir bindande, vilket sker genom den så kallade anbud-accept-modellen. Anbudet ger den ena avtalsparten i form av ett förslag på avtal. Andra avtalsparten kan då välja att acceptera hela avtalet. Då har ett giltigt avtal i regel uppkommit, om det inte exempelvis förekommit tvång eller vilseledande från avtalspart. Den avtalspart som accepterar avtalet är vanligtvis bunden vid sin accept. Vad som framgår av avtalslagen kan dock ofta avtalas bort eller ändras av avtalsparterna. Så även om det inte finns ett formkrav i lag, kan parterna bestämma att avtalet ska ingås skriftligen. Då är inte accepten bindande om inte formkravet parterna kommit överens om är uppfyllt.
Den som lämnar anbudet är vanligtvis bunden av sitt anbud det enligt löftesprincipen. Skulle den som fått anbudet vilja göra ändringar i avtalet, blir det ändrade avtalet att ses som ett nytt anbud. Den som gett det ursprungliga anbudet är då inte längre bunden av sitt anbud, utan blir nu den som ska acceptera det nya anbudet. För varje gång någon vill göra ändringar, kallas det för en oren accept. Det är inte förrän någon av parterna accepterar ett avtal utan att vilja göra några ändringar, alltså ger en ren accept, som avtalet brukar anses vara bindande.
Att tänka på:
Har du ingått ett avtal med någon och är osäker på om du ingått ett giltigt avtal eller om du har hamnat i en tvist med din avtalspart, rekommenderar vi att du tar kontakt med en jurist. Vasa Advokatbyrå AB har gedigen erfarenhet av att driva tvister som rör avtal. Du är välkommen att kontakta oss för hjälp med din tvist!
Läsvärt
Nu förbjuds muntliga avtal vid telefonförsäljning | SVT Nyheter
Köpeavtal – ett avtal med krav – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)
3 olika typer av påföljder vid avtalsbrott – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)
Förutsättningsläran – vi förklarar detta avtalsrättsliga begrepp – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)
Författad av: Alexander Isehag