Avtalsrätten är ett av de största rättsområdena inom civilrätten men har trots det väldigt liten särskild reglering. Anledningarna till detta är flera, varav ett av de främsta skälen är att behovet av en egen lag minskat i takt med att speciallagar växt fram. Exempel på dessa är köplagen, 4 kap. jordabalken, konsumenttjänstlagen m.m. Ett annat skäl är att avtalsrätten traditionellt har byggt mycket på normer, sedvänja och praxis där regelverken skiljer sig något mellan olika branscher.
Hur man ingår ett giltigt avtal
Essensen av avtalsrätten är att ett avtal ska hållas. Ett avtal anses ingånget med bindande verkan när ena parten lämnar ett förslag om avtal (s.k. anbud) och den andra parten går med på förslaget (s.k. accept). Frågan om man ingått ett bindande avtal kan te sig relativt simpel men kan vålla vissa problem i praktiken. Ett exempel på en fråga är om man lämnat ett bindande anbud om man själv uppfattade som ”marknadsföring”. Ett annat exempel är om man delvis gått med på ett avtal; alltså att man gått med på att köpa en viss vara men mot ett annat pris. Dessa frågors svar varierar beroende på situation. Rent allmänt finns en trend att avtal mellan näringsidkare
Avtalsbrott
Med villkor att man ingått ett bindande avtal så är man skyldig att fullfölja avtalet. Om man inte gör detta så har man begått ett avtalsbrott. Detta gäller egentligen oavsett hur liten del av avtalet som inte fullföljts eller anledningen till detta.
Detta svar i sig är inte särskilt värdefullt då den ”egentliga frågan” mer handlar om vad man kan göra om motparten begår avtalsbrott. Denna fråga är lite mer komplicerad.
Sanktioner
Frågan om och vad man kan få i upprättelse vid ett avtalsbrott varierar kraftigt beroende på om sanktioner regleras i avtalet, följer av lag eller följer av annat (t.ex. branschpraxis). Vi kommer endast att nämna några av de huvuddrag som utgör avtalsbrott.
För det första måste avtalsbrottet vara av en viss grad. Dessa grader beskrivs oftast i termer som ”väsentligt”, ”icke-oväsentligt, ”grovt” m.m. I vissa fall (främst avtal) kan nivån sättas mer konkret i siffror eller dylikt.
För det andra måste man välja rätt sanktion. Vad för sanktion som aktualiserar är oftast upp till parterna själv att avtala. Några av de vanligaste sanktionerna, som också förekommer i lag, är (i) avhjälpande, (ii) prisavdrag, (iii) innehållande av betalning och (iv) hävning. Frågan om vilket sanktion som ska aktualiseras avgörs ofta med grund i hur grovt avtalsbrottet är. En annan sak som spelar in är hur man vill att den fortsatta relationen ska vara.
För det tredje kan vissa omständigheter ursäkta ett avtalsbrott. Ett exempel som många känner till är konceptet ”force majeure” (kolla gärna Vasa Advokatbyrås övriga artiklar om force majeure här). Vid force majeure kan avtalsparts rätt till kompensation för avtalsbrott i vissa fall minskas, eller helt bortfalla. Huruvida rätt till sanktion/kompensation kan bortfalla i vissa situationer stadgas oftast i speciallagar eller genom egna avtalsklausuler. I annat fall kanske 36§ avtalslagen om oskälighet kan aktualiseras.
Att konstatera avtalsbrott och dessutom fatta ett beslut om åtgärd därefter är svårt. Svårigheter ligger inte enbart i juridiken, utan även i faktumet att man kan få ett visst tunnelseende i sina egna problem. Vasa Advokatbyrå har arbetat med civilrätt i snart 20 år där avtalsrätten är en central del av arbetet. Vi har representerat båda sidorna i vilket vi förvärvat en djup insikt i ämnet och en förståelse för de problem som både näringsidkare och privatpersoner brukar stöta på. Vi använder alltid denna kunskap för att värna om just dina intressen. Tveka inte att höra av dig.