Tvist om servitut väg

Ett servitut ger en fastighet rätt att nyttja en annan fastighets väg – ett arrangemang som kan vara helt avgörande för att en bostad överhuvudtaget ska vara tillgänglig. Uppstår det oenighet om hur servitutet ska tolkas, om dess räckvidd eller om dess giltighet, kan situationen snabbt bli komplicerad. Den här artikeln reder ut de vanligaste frågorna och ger dig ett juridiskt underlag inför en eventuell tvist.

Vad innebär det att ha servitut på väg?

Ett servitut är knutet till fastigheten som sådan, inte till den person som för tillfället äger den. Rättigheten följer med vid ett ägarbyte och gäller för samtliga framtida ägare. Servitutet löper som huvudregel på obegränsad tid och upphör inte automatiskt ens om förhållandena på fastigheten förändras. Regleringen finns i 14 kap. jordabalken (JB).

Vem ansvarar för väg med servitut?

Underhållsansvaret styrs i första hand av vad parterna har avtalat. Om servitutsavtalet lägger underhållsskyldigheten på den tjänande fastighetens ägare gäller det – annars bär i stället ägaren till den härskande fastigheten ansvaret (14 kap. 1 § 2 st. JB). Praktiskt sett brukar underhåll innefatta att hålla vägen framkomlig: röja fallen skog, fylla igen djupa hjulspår och åtgärda gropar. Ren drift – exempelvis snöröjning vid enstaka tillfällen – faller däremot i regel utanför underhållsbegreppet och omfattas inte av den lagreglerade skyldigheten. Råder det oklarheter i avtalet bör dessa klargöras skriftligen för att förebygga framtida konflikter.

Kan man vägra servitut?

Ett avtalsservitut bygger på frivillighet och kräver båda parters samtycke – ingen kan tvingas att ingå ett sådant avtal. Värt att känna till är dock att ett officialservitut, som bildas av Lantmäteriet vid en lantmäteriförrättning, inte kräver den berörda ägarens samtycke utan kan bildas om förutsättningarna i fastighetsbildningslagen är uppfyllda.

Kan man bli av med servitut?

Huvudregeln är att ett servitut gäller utan tidsbegränsning och inte kan sägas upp ensidigt. Upphävande förutsätter i normalfallet en överenskommelse mellan båda fastighetsägarna. Det finns dock ett undantag: om ägaren till den härskande fastigheten överskrider sin rätt eller åsidosätter sina skyldigheter enligt avtalet ska denne återställa vad som rubbats och ersätta uppkommen skada (14 kap. 7 § JB). Är överträdelsen av väsentlig betydelse och rättelse inte sker inom skälig tid efter anmaning, har den tjänande fastighetens ägare rätt att häva servitutet – och kan dessutom ha rätt till skadestånd (14 kap. 8 § JB).

Servitutet kan också upphävas eller ändras genom en lantmäteriförrättning, en så kallad fastighetsreglering. Lantmäteriet kan ingripa om servitutet hindrar ett ändamålsenligt nyttjande av den tjänande fastigheten eller strider mot gällande detaljplan eller områdesbestämmelser, och olägenheterna kan undanröjas genom ändring (7 kap. 4 § 1 st. FBL). Vidare kan ändrade förhållanden efter servitutets tillkomst motivera en justering om det innebär en väsentlig fördel utan nämnvärd olägenhet för någon av parterna (7 kap. 4 § 2 st. FBL). Slutligen kan Lantmäteriet upphäva ett servitut som på grund av ändrade förhållanden inte längre brukas, eller vars nytta är ringa i förhållande till belastningen på den tjänande fastigheten (7 kap. 5 § 2 st. FBL).

Att tänka på

Ovan har vi besvarat några av de vanligaste frågorna som uppkommer vid en tvist om servitut.

Har du frågor kring just din situation eller behöver juridisk rådgivning är du välkommen att kontakta oss på Vasa Advokatbyrå. Våra jurister har bred erfarenhet av fastighetsrättsliga tvister och servitutsfrågor.

Läsvärt

https://www.domstol.se/hogsta-domstolen/avgoranden/2018/35148/

Författad av: Jenny Thalin