Skadestånd – köplagen

Som nämnt i våran tidigare artikel från Vasa Advokatbyrå gällande ”Skadestånd – koncept och syfte” regleras rätten till skadestånd i skadeståndslagen. Det finns dock även ett stort antal andra regleringar som styr vissa speciella omständigheter som bl.a. rätt till skadestånd avseende köp. I denna artikel kommer vi att gå in mer på köplagens (1990:931) bestämmelser om skadestånd. Konsumentfrågor kommer inte att behandlas inom ramen för just denna artikel.

Skadestånd – köplagenKöplagen

Köplagen aktualiseras i de fall två personer ingår ett köp av lös egendom i den mån ingen specialreglering gäller. Av detta följer att köp av fast egendom (fastigheter enligt jordabalken) inte omfattas av dessa bestämmelser. Ej heller köp av tjänster omfattas i och med att en tjänst inte anses vara ”lös egendom”. Gällande bostadsrätter gäller köplagens bestämmelse men vissa analogier och specialbestämmelser kommer att påverka den praktiska bedömningen om bl.a. rätt till skadestånd.

Skadestånd enligt köplagen är liksom skadestånd i övrigt åsyftat att berättiga en skadelidande parts ersättning för de fall denna förfelats av en försumlig handling. De grundläggande skadeståndsrekvisiten om adekvat kausalitet, faktisk skada m.m. står sig således även i köplagen, dock med viss modifikation. Vi kommer nu att gå in på i vilka situationer köpare kan ha rätt till skadestånd.

Köpare

En köpare kan ha rätt till skadestånd antingen om denna lider en skada p.g.a. av att varan är felaktig eller om den levererats i dröjsmål.

Gällande fel i vara regleras viss rätt till skadestånd i 40§ köplagen gällande fel i vara. Regleringen stadgar att köparen har rätt till skadestånd för skada som åsamkas köparen p.g.a. felet. Skadeståndsrätten gäller inte för de fall säljaren kan visa att denne varit förhindrat att leverera felfri vara p.g.a. omständigheter som (i) ligger utanför dennes kontroll, (ii) inte skäligen gick att förutse samt (iii) att hindret inte skäligen gick att undvika eller förhindra. För att undvika skadeståndsansvar gäller således att säljaren har bevisbördan. Undantaget från skadestånd är till viss del inspirerat av konceptet ”force majeure”, även om det föreligger viss skillnad i den praktiska bedömningen och vissa skillnader i övrigt.

Den skada som ersätts vid detta skadestånd avser endast direkt skada. Med direkt skada avses de omkostnader köparen haft med grund att varan har varit felaktig. Av detta följer att skador som är att se som indirekta inte är ersättningsgilla. En köpare enligt köplagen kan således inte åberopa produktsäkerhetslagen för skadeståndsanspråk. I 67§ köplagen specificeras något med vad som avses med detta vilket är bl.a. skada på annat än den sålda varan, inkomstbortfall p.g.a. bortfallet avtal med tredje man, minskning och bortfall av produktion och omsättning m.m. Ersättning för indirekt förlust kan dock medges för de fall säljaren agerat försumligt.

I väldigt speciella kan ändock även indirekt ersättning ges för skada som vållats av felaktig vara även utan försumlighet (jfr. NJA 2001 s. 309). Det krävs dock i stort sett att man fått en tyst garanti eller annan form av garanti avseende varan kvalité/skick som sedermera inte uppfyllts. Huvudregeln för om man vill ha skadestånd för en indirekt förlust torde således vara att man istället för att söka få skadestånd genom de allmänna reglerna i skadeståndslagen.

Dock finns det i köpsituationer ofta andra internationella regleringar, standardavtal, branschpraxis och sedvänja som kan grund rätt till skadestånd. Dessa är inte strikt köprättsliga men ändock giltiga i och med att köplagens bestämmelser är dispositiva.

Gällande dröjsmål stadgas skadeståndsansvar för säljaren i 27§ köplagen. Principerna för skadeståndet är desamma som för gällande fel i vara; alltså att skadeståndsansvar kan bortfalla om vissa rekvisit är uppfyllda samt att huvudregeln är att endast direkta förluster kan ersättas. Dock ersätts även här indirekta förluster om dröjsmålet beror på säljarens försumlighet.

Sammanfattat

Sammanfattat innebär den skadeståndsskyldighet för säljaren, enligt köplagen, att det räcker med att köparen vållats skadan p.g.a. säljarens felaktiga vara eller dröjsmål. Frågan om adekvat kausalitet kommer således inte att aktualiseras fullt ut. Adekvat kausalitet förutsätter dels att händelsen faktiskt vållat skadan och dels att skadan typiskt sett uppkommer p.g.a. den skadevållande handlingen. Genom formuleringen i både 27 och 40§§ köplagen behöver den sistnämnda delen inte vara uppfylld; i vilket det räcker att skadan faktiskt vållats av felet eller dröjsmålet.

Huvudregeln är att endast direkt skada kan ersättas om inte säljaren agerat försumligt. Det finns vissa undantag i praxis som dock sällan aktualiseras med grund att krävs ganska mycket för detta. Det är vanligare att man gör avsteg från köplagens reglering genom hänvisning till internationell lag, avtal, branschpraxis, sedvänja eller dylikt. I så fall får skadeståndsansvarets rekvisit och omfattning avgöras enligt andra bestämmelser än köplagen.

Skadestånd i köprättsliga situationer avgörs således enligt 27 eller 40§§ köplagen för de fall man inte avtalat om annat. Frågan om skadan verkligen uppkommit p.g.a. säljarens brister, om säljaren agerat försumligt, vad som är ersättningsgillt m.m. är ofta i praktiken krångligt att avgöra. Om man dessutom avtalat om annat uppkommer frågan om skadeståndsbestämmelserna i köplagen helt inskränkts, modifierats eller kan löpa parallellt.

Vasa Advokatbyrå har arbetat med skadeståndsfrågor i snart 20 år. Vi har representerat ett stort antal klienter gällande frågor som strikt aktualiserar köplagen, men även avtal, internationell lag, branschpraxis och mycket mer. Genom denna erfarenhet har Vasa Advokatbyrå förvärvat en djup kunskap och insikt i tvistens och områdets komplexitet samt vikt av att alltid värna om just vår klients intressen. Denna kunskap använder vi dagligen för att hjälpa just dig! Tveka inte att höra av dig!

Författad av jur. trainee Henrik Berg

Ring, vi hjälper dig