Konkurs – tvist & återvinning

Konkurs – tvist & återvinningNär någon hamnar på obestånd i vilket en konkurs kan bli aktuell har fler personer än gäldenären en anledning att vara orolig, särskilt när det gäller bolag. Som näringsidkare är man nästan alltid mer eller mindre beroende av andra. T.ex. en detaljist är beroende av leveranser från grossister, hyresvärdar, personal, marknadsföring och agenter. Dessa parter är även beroende av detaljisten då om en inte får betalt så kan det resultera i att ingen får betalt. Som kontraktspart till ett företag som är nära konkurs kan man välja att bryta kontakten. Det gäller då att inte ingå nya avtal och vissa fall t.o.m. häva avtalet.

Ibland är detta dock inget alternativ om t.ex. gäldenären lyckas skaffa fram pengar trots att denne är på obestånd. Ofta ifrågasätter man ej heller vart pengarna kom ifrån utan man är helt enkelt nöjd att man fick betalt. Då finns det heller ingen anledning att häva avtalet. Det gäller dock att vara försiktig. I vissa fall kan det bli aktuellt med återvinning om konkursen bryter ur.

Konkurs

Vid en konkurs som beviljats av rätten förlorar gäldenären all rådighet över sina tillgångar. Idén med konkursen är att utmäta all utmätningsbar egendom för att sedan avveckla den juridiska personen. Företaget slutar således att existera. För att göra detta utses en konkursförvaltare av rätten som öppnar ett konkursbo.

I konkursförvaltarens uppgifter ingår egentligen allt som är kopplat till avvecklingen av konkursboet, realisering av tillgångarna samt utbetalning till borgenärerna. Gäldenären har även en skyldighet att bistå konkursförvaltaren i dennes arbete men så blir inte alltid fallet. Det kan hända att gäldenären försöker favorisera en speciell borgenär, gömma tillgångar eller på annat sätt maskera värdeöverföringar, vilket faktiskt kan vara brottsligt. För att motverka detta har konkursförvaltaren en möjlighet att återvinna viss egendom.

Återvinning

Möjligheten till återvinning innebär ett undantag från principen att man som köpare är fredad från säljarens borgenärer genom t.ex. tradition (att varan fysiskt bytt händer). Återvinningsreglerna har som ovan nämnts ett syfte att skydda borgenärerna. Det är även till viss del ett skydd för varje borgenär internt så att gäldenären inte kan styra om förmånsrätten, t.ex. genom att avhända sig all pantsatt egendom mot marknadsvärde. I sådana fall må ingen negativ värdeöverföring skett, dock har en borgenär tappat sin säkerhet.

Reglerna om återvinning finns i 4 kap. konkurslagen. I kapitlet stadgas först ett antal rekvisit gällande (i) vem som kan begära återvinning. vilket är konkursboet vilken sköts av konkursförvaltaren, (ii) återvinningsfrist, tid för när återvinning senast kan ske samt (iii) undantag från återvinning. Gällande fristen räknas denna alltid från den dag ansökan om konkurs av gäldenären kom in till rätten. Följande i kapitlet kommer en allmän regel gällande återvinning.

Den allmänna återvinningsregeln i 4 kap. 5§ konkurslagen stadgar att återvinning får ske om gäldenären, genom rättshandlingen, blev insolvent och att borgenären vetat om gäldenärens insolvens eller annan omständighet som gjorde handlingen otillbörlig. För det första krävs det alltså att handlingen har en koppling till gäldenärens betalningsförmåga. Den allmänna återvinningsregeln stadgar således inte att gäldenärens åtgärd självständigt måste innebära att denne blev insolvent utan det räcker med att det var en bidragande faktor (s.k. medelbart samband). Att så är fallet har dels med bevisningen att göra då gäldenären kan ha företagit ett stort antal transaktioner där det kan ifrågasättas vilken transaktion som egentligen innebar obestånd. För det andra krävs det att borgenären varit i ond tro. Vad som krävs för att konstatera ond tro varierar från fall till fall. I vart fall ska närstående till konkursgäldenären, inräknat dotterföretag eller annan med nära koppling, presumeras vara i ond tro. I praxis har ett bolag som ägde aktier i ett handelsbolag presumerats vara i ond tro när handelsbolaget gick i konkurs (NJA 2003 s. 37).

Utöver att dessa rekvisit är uppfyllda krävs det att (i) gäldenären företagit en rättshandling, handling av rättslig betydelse som t.ex. avtal, (ii) otillbörlighet, att gäldenären företagit en icke accepterar handling sett i ljuset av en helhetsbedömning, (iii) nackdelsrekvisit, en eller fler borgenärer ska ha lidit skada och (iv) att återvinningstalan väcks inom fristen, som huvudregel gäller fem år enligt den allmänna regeln, dock gällande närstående finns ingen frist alls.

Utöver den allmänna regeln i 4 kap. 5§ konkurslagen, som förutsätter att ett stort antal kvalificerade rekvisit är uppfyllda, finns ett antal specialfall. Dessa fall har motiverats dels p.g.a. att det är en vanlig metod att undanhålla egendom och dels då transaktionen kan få oskäligt stora konsekvenser för borgenärerna. Dessa stadgas i 4 kap. 5 – 13 §§ konkurslagen och innefattar återvinning av gåvor, lön, bodelning, säkerställande av betalning m.m.

Tvist?

Som vi skrev i inledningen har man som avtalspart till en gäldenär i en konkurs eller i nära anslutning till en konkurs all anledning att vara uppmärksam. Det kan vara att konkursförvaltaren vill begära återvinning.

För att begära återvinning krävs det att konkursboet väcker en talan om detta i rätten om ingen förlikning kan träffas. Konkursförvaltaren har då bevisbördan avseende de rekvisit som gäller för återvinningen, oavsett om det är den allmänna regeln eller en specialregel. I vissa fall när det gäller närståendefrågan kan bevisbördan komma att skiftas i vilket du ska bevisa att grund för återvinning inte föreligger.

En sådan tvist är tyvärr ofta lång och komplicerad. Vasa Advokatbyrå har arbetet med ekonomisk juridik i över ett årtionde. Vi arbetar alltid för att tillvarata våra klienters intressen och komma fram till den bästa lösningen för just dig. Tveka inte att höra av dig.

Ring, vi hjälper dig