I processrätten skiljer man på dispositiva och indispositiva tvistemål. Vid indispositiva mål – typiskt sett familjerättsliga ärenden – har staten ett uttalat intresse av att styra processen, vilket innebär att domstolen tar en mer aktiv roll i fråga om bevisning och de omständigheter som får läggas till grund för avgörandet. I dispositiva tvistemål däremot är det parterna som formar processens ramar: domstolen får inte döma ut mer än vad som yrkats, och parterna kan när som helst lösa tvisten genom förlikning.
Uteblir båda parterna från förhandlingen ska målet avskrivas enligt 44 kap. rättegångsbalken (RB).
Men vad händer om bara en av parterna uteblir? Om svaranden inte inställer sig kan rätten – förutsatt att käranden yrkat på det – meddela tredskodom enligt 44 kap. 2 § RB. Viktigt att notera är att tredskodom enbart kan meddelas i dispositiva tvistemål.
Enligt 44 kap. rättegångsbalken kan tredskodom meddelas i tre situationer: om en part uteblir från ett sammanträde, om käranden intar en alltför passiv roll under handläggningen, eller om svaranden underlåter att inkomma med svaromål i tid.
Syftet med institutet tredskodom är att motverka att svaranden medvetet förhalar rättegången – ett processuellt verktyg för att upprätthålla en rimlig tidsram i dispositiva tvister.
Väljer svaranden att utebli utan giltig ursäkt bifalls käromålet i regel i sin helhet.
Rättsverkningarna av en tredskodom skiljer sig från en vanlig dom på ett centralt sätt: den kan inte överklagas på sedvanligt vis. Den part som dömts i sin utevaro måste i stället ansöka om återvinning vid samma tingsrätt som meddelade domen – och detta måste ske senast en månad från domens meddelande (44 kap. 9 § RB). Missar man denna frist vinner domen laga kraft.
En lagakraftvunnen tredskodom kan i undantagsfall upphävas genom resning, men kraven är högt ställda och institutet tillämpas sällan i praktiken.
Författat av: Faris Devic