Sak –och personskada
För att skadestånd ska aktualiseras måste främst fem (5) rekvisit vara uppfyllda. Dessa är att (i) skadan faktiskt inträffat, (ii) skadan drabbat annan än skadevållande, (iii) plikten att inte skada annan åsidosatts, (iv) skadevållande agerat oaktsamt/med uppsåt samt (v) adekvat kausalitet föreligger. Dessa fel rekvisit brukar delas in i tre delar som kallan objektiva rekvisit, subjektiva rekvisit samt kausalfrågan.
I denna artikel kommer punkt v att behandlas, det s.k. kausala sambandet. I föregående artiklar från Vasa Advokatbyrå har vi behandlat de objektiva och de subjektiva rekvisiten för rätt till skadestånd avseende sak- och personskada.
Adekvat kausalitet
Utöver att de objektiva rekvisiten (att skada drabbat annan än den skadevållande) och de subjektiva rekvisiten (att skadevållande agerat vårdslöst) är uppfyllda måste även skadevållanden handling ha ett tillräckligt samband med skadan. Denna lära kallas i skadeståndsrätten ”adekvat kausalitet”.
Det typiska orsakssambandet ser ut som att en effekt uppstår genom en aktiv eller passiv handling som enligt naturens eller samhällets regler leder fram till just den effekten. Att man genom en handling skapar eller ändrar händelseförlopp. Ett exempel på det nämnda orsakssambandet är att man tänder en tändsticka och håller denna under ett papper. Enligt naturens regler kommer pappret att antändas p.g.a. av den aktiva handlingen att hålla en tändsticka under pappret. Orsakssamband enligt denna beskrivning uppstår hela tiden där varje människa i samhället gör detta utan att ens tänka på det. Detta innebär inte att varje handling är skadeståndsgrundande, även om skada skulle uppstå.
Skadestånd – grund för sak- och personskada (del 3)För att rätt till skadestånd ska föreligga krävs det dock även att orsakssambandet är tillräckligt (s.k. adekvat). Adekvat kausalitet brukar sägas innefatta två delar vilka är (i) att skadan faktiskt uppkommit p.g.a. handlingen och (ii) att skadan rent typiskt sett brukar vållas av händelsen.
Att skadan faktiskt ska uppstå som effekt av ens handling innebär det ska föreligga ett nödvändigt samband; att effekten inte ska ha uppstått om handlingen aldrig företogs. Denna bedömningen är sällan svår att avgöra om man kan prestera en något utförlig teknisk utredning.
Frågan kompliceras dock ofta markant för de fall det föreligger konkurrerande skadeorsaker.
Det krävs dock inte, för att skadeståndsansvar ska föreligga, att handlingen ska ha orsakat skadan på egen hand. En handling kan även ha adekvat kausalitet med skadan om den endast i kombination med andra handlingar har orsakat skadan. Men vad händer när var och en av handlingarna hade räckt för att skadan ska föreligga?
Rent allmänt inom skadeståndsrätten måste man i sådana fall konstruera vad skadan hade inneburit när den är fullbordad. Vad som anses vara en fullbordad skada kan vissa gångar vara svårt i och med att de flesta skadorna alltid kan göras värre. Ett exempel där så inte är fallet är personskador som resulterar i dödsfall. Skulle således en förare köra på en redan död person bör inte skadeståndsansvar utgå. Detta då skadan redan var fullbordat när handlingen företogs i vilket förarens vållande inte innebar en skada. Denna situation måste dock skiljas från de fall där skadan inte är fullbordad, men ändock pågående. Ett exempel kan belysa vad som menas med ”pågående”.
A korsar en väg varpå denna blir överkörd av B. A lider så svåra skador att denne kommer att avlida inom någon minut. Direkt därefter blir A även påkörd av C. A avlider direkt. I ett sådant fall utesluter inte C:s vållas av personskada B:s ansvar för samma sak (jfr. NJA 1957 s. 139). I ett sådant fall torde B och C antingen åläggas skadeståndsansvar solidariskt eller utdömas helt separata ansvar.
Att skadan rent typiskt sett ska uppkomma med anledning av händelsen innebär att skadan inte får vara allt för ”godtycklig” som effekt. Man brukar prata om att skadan ska ligga i farans riktning; att skadan går att förutse. Frågan har alltså många gemensamma drag med den subjektiva bedömningen om personen agerat försumligt. Ett exempel är om man kastar en sten på någon stillastående bil. En adekvat kausal effekt av handlingen torde vara att bilen får en buckla vilket innebär sakskada. En icke-kausal effekt av handlingen kan vara att stenen får bilen att börja rulla. Den rullande bilen kör sedan över någons fot och vållar en personskada.
Detta avslutar del 3. Om ni vill veta mer om vad som krävs för att skadeståndsrätt ska föreligga kan ni kolla in våra övriga artiklar på hemsidan. Ni kan även höra av er till oss.
Vasa Advokatbyrå har arbetat med skadeståndsfrågor i snart 20 år. Vi har representerat både skadelidande och skadevållande i ett stort antal processer. Genom denna erfarenhet har vi förvärvat en särskild insikt i områdets komplexitet och vikten av att alltid värna om just dina intressen. Tveka inte att höra av dig!
Författad av jur. trainee Henrik Berg