Skadestånd –ansvar för barn

Som förälder och vårdnadshavare har man ett ansvar för sitt barn. Detta gäller allt från förvaltning av barnets rättigheter till att tillgodose barnets behov av ekonomisk försörjning och kärlek. Dessa skyldigheter föreskrivs i föräldrabalken och är huvudsakligen åsyftade att stadga föräldrars skyldigheter gentemot barnet.

Föräldrar har även ett ansvar gentemot övriga samhället att se till att deras barn inte orsakar skada. Detta stadgas i 6 kap. 2§ föräldrabalken där det framgår att vårdnadshavarna har ett ansvar att hindra att ens barn vållar skada genom att hålla denna under uppsikt eller vidta andra lämpliga åtgärder. Detta ansvar gäller inte enbart föräldrar utan även de som är tillförordnade vårdnadshavare, socialnämnden m.m.

Kan en förälder bli skadeståndsskyldig för sina barn?

Om en förälder eller annan vårdnadshavare försummar sin skyldighet att hålla sitt barn under uppsikt och i övrigt vidta lämpliga åtgärder kan skadeståndsskyldighet föreligga. Skadeståndsansvaret ingår i 2 kap. 1§ skadeståndslagen gällande sak- och personskada. Av detta följer att barnets handling som orsakat en skada, anses vara en följd av vårdnadshavarens försummelse att följa sina skyldigheter.

Processen att föra en sådan skadeståndstalan brukar inte utspela sig som många tror. Ett vanligt försvar av vårdnadshavare är att framföra argumentet att ”barn är barn” eller ”barn är unga och lekfulla”. Detta argument bär dock sällan kraft i och med att det inte är barnets handling som prövas utan det är vårdnadshavarens handling som är relevant. Skulle vårdnadshavaren haft bättre koll på vad barnet höll på med?

För att besvara denna fråga får man helt enkelt pröva förälderns skadeståndsansvar. Vasa Advokatbyrå har tidigare skrivit artiklar om skadeståndsrätten enl. 2 kap. 1§ skadeståndslagen. Kolla gärna in dessa artiklar för en mer utförlig analys. För att rätt till skadestånd ska föreligga krävs det att (i) skada inträffat, (ii) skadan drabbat annan än skadevållande, (iii) plikten att inte skada annan åsidosatts, (iv) skadevållande agerat försumligt samt (v) adekvat kausalitet föreligger.

De tre första punkterna är ofta ganska oproblematiska att konstatera. Däremot föreligger större problem att avgöra om föräldern agerat försumligt eller om det föreligger adekvat kausalitet mellan förälderns agerande och den skada som barnet orsakat.
För att skadestånd enligt 2 kap. 1§ skadeståndslagen ska aktualiseras förutsätts att handlingen begåtts med uppsåt eller av vårdslöshet (de s.k. subjektiva rekvisiten). Vårdslöshet är ett begrepp som innebär att någon inte har iakttagit den aktsamhet som kan förutsättas (även kallar culpös).

En vanlig metod för att avgöra vilken grad av aktsamhet som bort iakttagits vid en skada är att tolka frågan i ljuset av den reglering eller norm som föreskriver ett visst förfarandesätt för den skadevållande. I detta fall kan 6 kap. 2§ föräldrabalken och även övriga regleringar i nämnda lag tjäna som tolkningsunderlag. Föräldrabalken föreskriver en väldigt omfattande skyldighet för vårdnadshavare att se efter sina barn. Ansvaret anses innefatta egentligen allt som barnet är i behov av i proportion till ålder, utvecklingsstadier, mognad m.m. Som exempel är ansvaret att alltid se efter en bebis mycket mer omfattande än att se efter en 16 åring. Detta då en 16 åring inte är i behov av att föräldrarna ombesörjer de grundläggande sakerna för överlevnad, som att äta själv, gå på toaletten etc.

Att graden av aktsamhet främst ska avgöras på yttre/objektiva faktorer innebär absolut inte att individuella omständigheter utesluts. I vart fall inte om de talar i en skärpande riktning för aktsamhetskravet. Om barnet t.ex. har en tendens att springs omkring mycket, ha sönder saker eller dylikt kan detta tala för att vårdnadshavaren borde ha större uppsikt över barnet (jfr. NJA 2013 s. 145 om en 13 årig tjej som var tvångsomhändertagen). Utöver detta kan andra skäl tala emot att man brustit i sin aktsamhet. Ett exempel kan vara aktsamheten brustit p.g.a. att det verkligen inte gått att förutse skadan eller att skadan varit omöjlig att förebygga.

Utöver att de subjektiva rekvisiten är uppfyllda uppkommer frågan om adekvat kausalitet. För att adekvat kausalitet ska anses uppfylld så ska två rekvisit föreligga. För det första ska skadan vara en faktisk effekt av handlingen och för det andra ska skadan ”typiskt sett” vållas av handlingen. Vad gäller att skadan faktiskt uppstått innebär detta att handlingen faktiskt ska kunna kopplas till den skada som uppstått. Ett exempel i detta fall är om föräldern inte håller uppsikt över barnet, varpå barnet springer in i en butik och välter en skyltdocka som då går sönder. I detta fall torde det inte vara några problem att fastställa att skadan kommit som en faktisk effekt av att föräldern inte hade uppsikt över barnet, frågan varierar dock från fall till fall. Frågan som dock uppkommer är om skadan typiskt sett uppstår som följd av att man inte hade uppsikt över barnet; alltså skador man kan förutse kommer vållas av barnet. Även detta varierar från fall till fall. Rent typiska skador som vållas av barn är ringa skadegörelse, snatteri, väldigt ringa misshandel och dylikt om barnen är yngre. Om barnet dock är runt 15 kan de egentligen vålla samma skada som en vuxen.

Kan ett barn få skadestånd?

Ja, ett barn kan få skadestånd. Skadeståndet kan utbetalas till föräldrarna eller förmyndarna om det är ett minderårigt barn. Skadestånd kan utbetalas för personskador, psykiskt lidande eller materiella skador som barnet har lidit till följd av exempelvis en olycka eller ett brott. Det är dock viktigt att notera att skadeståndet kan variera beroende på omständigheterna och rättsliga faktorer i varje enskilt fall.

Strikt ansvar

Föräldrar har även ett strikt ansvar för de sak- och personskador som barn vållar genom brott. Begreppet brott ska i detta sammanhang inte kopplas till om de kan ådömas ansvar, utan mer åsyftar själva handlingen.

Det belopp som kan komma att behöva ersättas är begränsat till 20% av prisbasbeloppet, vilket för 2023 är 52 500 kr. Om flera är skadelidande har de var och en rätt till maximalt 20% av prisbasbeloppet.

Vasa Advokatbyrå har arbetat med skadeståndsfrågor i snart 20 år. Vi har representerat både skadelidande och skadevållande i ett stort antal processer där barn har haft en del i förloppet. Genom denna erfarenhet har vi förvärvat en särskild insikt i områdets komplexitet och vikten av att alltid värna om just dina intressen. Tveka inte att höra av dig!

Författad av jur. trainee Henrik Berg