Likviditetsproblem kan drabba vem som helst – oavsett om det gäller företaget eller privatekonomin. Den som hamnar hos Kronofogdemyndigheten ställs snabbt inför frågan om skulden kan betalas, eller om utmätning är oundviklig.
Väljer man varken att betala eller bestrida betalningsansvaret leder det i regel till att utmätning beslutas. Konsekvenserna kan bli långtgående, även när skuldbeloppet i sig är relativt litet.
Utmätning – så går processen till
När Kronofogdemyndigheten beslutar om utmätning inleds alltid en utredning av gäldenärens ekonomiska situation. Myndigheten inhämtar uppgifter från gäldenären, banker och andra relevanta källor – vanligtvis utan att behöva lämna kontoret. Vid behov kan en kronofogde också besöka gäldenärens bostad för en platsutredning.
Målet med utredningen är att kartlägga tillgångarna och planera det fortsatta förfarandet. En grundläggande förutsättning för att en tillgång ska kunna utmätas är att den faktiskt tillhör gäldenären. Detta rekvisit framgår av utsökningsbalken (UB) och kan verka självklart – men är i praktiken långt ifrån alltid enkelt att bedöma.
Tillhör egendomen gäldenären?
Frågan delas upp i lös respektive fast egendom och gäller såväl fysiska som juridiska personer, även om den praktiska bedömningen skiljer sig åt. Denna artikel behandlar enbart lös egendom.
Enligt 4 kap. 17 § utsökningsbalken får lös egendom utmätas om det framgår att den civilrättsligt tillhör gäldenären, med visst undantag för skepp och luftfartyg. Bevisbördan ligger hos sökanden via Kronofogdemyndigheten. Lös egendom är ett vitt begrepp som också innefattar immateriella tillgångar och finansiella instrument – löpande skuldebrev, aktier och banktillgodohavanden räknas samtliga hit.
Presumtioner om äganderätt
Enligt 4 kap. 18 § 1 st. utsökningsbalken presumeras egendom tillhöra gäldenären om denne har den i sin besittning. Med besittning avses att gäldenären utåt sett framstår som ägare – exempelvis genom att förvara egendomen i hemmet, i ett fordon, ett bankfack eller ett lager.
Bedömningen blir mer nyanserad när egendomen befinner sig hos en tredje part. Om gäldenären har en bil parkerad hos en bekant men själv innehar nycklarna, anses bilen i regel fortfarande vara i gäldenärens besittning eftersom den faktiska kontrollen kvarstår (jfr RH 1982:6 och NJA 1984 s. 132).
En kompletterande regel finns i 4 kap. 19 § utsökningsbalken, som tar sikte på makar, sambor och andra som varaktigt bor tillsammans med gäldenären. Lös egendom i deras gemensamma besittning presumeras tillhöra gäldenären, om det inte går att visa att egendomen ägs med samäganderätt eller tillhör den andre.
Ägs egendomen med samäganderätt kan gäldenärens andel ändå utmätas. I praktiken kan det innebära att egendomen säljs i sin helhet, varefter den andre delägaren erhåller sin andel i pengar. Ett alternativ är att den andre parten löser in gäldenärens andel direkt.
Att hävda bättre rätt
Utmäts egendom med stöd av besittningspresumtionen måste tredje man som anser sig vara den rätte ägaren aktivt hävda bättre rätt hos Kronofogdemyndigheten. Godtar myndigheten inte invändningen måste tredje man väcka talan i allmän domstol – och detta ska ske inom en månad från dess att Kronofogdemyndigheten förelade tredje man om att göra detta (4 kap. 20 § utsökningsbalken).
I domstolsprövningen gäller det att styrka att man som tredje man är den verkliga civilrättsliga ägaren. Beviskravet är högt – ”styrkt” är det rådande kravet. Praktiskt råd: spara alltid dokumentation på värdefull egendom, eftersom följande bevismedel kan bli avgörande:
- Kvitton
- Utdrag ur bilregister
- Köpekontrakt
- Vittnesintyg
- Gåvobrev
- Arvshandlingar
Frågan om vad som civilrättsligt tillhör gäldenären är en juridiskt komplex bedömning där lagstiftarens presumtionsregler visserligen ger vägledning, men gränsfall förekommer ständigt i praktiken. Vasa Advokatbyrå har mångårig erfarenhet av utmätningsfrågor och företräder regelbundet klienter i dessa tvister – hör gärna av dig om du behöver kvalificerad juridisk vägledning.