Insolvens och utmätning – tredje mans egendom

, Insolvens och utmätning – tredje mans egendomDen som någon gång fått likviditetsproblem, oavsett om det rör näringsverksamheten eller ens privata liv, kan ha kommit i kontakt med kronofogdemyndigheten. Den diskussion som då normalt förs är huruvida man kan betala den skuld som inkommit till kronofogdemyndigheten från en borgenär.

Om man inte betalar skulden, och inte heller bestrider betalningsansvar, är det normala att utmätning beslutas. Att bli utmätt är det sista någon person vill och brukar innebära väldigt stora konsekvenser, även om skulden i sig är något mindre.

Utmätning

När ett beslut om utmätning fattas kommer en av de första åtgärderna vara att utreda gäldenären. Detta sköts av kronofogdemyndigheten där det normala är att man inhämtar upplysningar från gäldenären själv, bank och dylikt; utredning sker alltså från kronofogdemyndighetens kontor. Vid behov kan kronofogden även besöka gäldenärens bostad och liknande för att företa en utredning på plats.

Syftet med denna utredning är att konstatera vilka tillgångar en gäldenär har och därifrån planera det fortsatta förfarandet. Målet med utmätningen är att den ska ske så effektivt och smärtfritt som möjligt. För att en tillgång ska kunna utmätas måste dock kronofogdemyndighetens först konstatera att tillgången i sig är utmätningsbar. Det stadgas i utmätningsbalken ett antal rekvisit för att en tillgång ska vara utmätningsbar varav ett av dem rekvisiten är att tillgången faktiskt tillhör gäldenären. Detta kan te sig väldigt uppenbart och oproblematiskt. Det är dock inte alltid lätt att avgöra när en tillgång ska anses tillhöra en gäldenär. Ägandebegreppet enligt utmätningsbalken klingar inte alltid detsamma som det ägandebegrepp man själv har. Det kan således vara bra att gå igenom när egendom anses tillhöra gäldenären.

Tillhör gäldenären?

Frågan om egendom ska anses tillhöra gäldenären eller inte delas in i två delar. Första behandlas lös egendom och sedan fast egendom. Ingen åtskillnad görs mellan om det är en fysisk person eller en juridisk person, dock kommer den praktiska bedömningen att variera. Denna artikel kommer endast att behandla lös egendom.

Vad gäller lös egendom stadgas det i 4 kap. 17§ utmätningsbalken att egendom får utmätas om det framgår att egendomen tillhör gäldenären civilrättsligt, visst undantag för skepp och luftskepp råder. Det är sökanden, genom kronofogdemyndigheten, som har bevisbördan för att egendomen tillhör gäldenären. Vad som avses med lös egendom omfattar även vissa immateriella tillgångar och finansiella instrument som löpande skuldebrev, aktier, banktillgodohavanden m.m.

Presumtioner

För att avgöra frågan om gäldenären är att anse som ägare stadgas en presumtion att så är fallet, om gäldenären har egendomen i sin besittning (4 kap. 18§ 1st utmätningsbalken). Med besittning avses kortfattat att egendomen ska vara i gäldenärens kontroll; alltså att gäldenären verkar vara ägare av egendomen. Avseende frågan om gäldenären har besittning över egendomen brukar saker som gäldenären förvarar i sitt hem, fordon, bankfack, lager och dylikt anses vara i dennes besittning.

Frågan om besittning blir mer komplicerad för de fallen gäldenären ändock kan tyckas ha civilrättslig kontroll över egendomen trots att egendomen befinner sig på annat håll. En exemplifiering kan vara att jag har en bil som står parkerad hos en kompis. Om jag har nycklarna bör jag fortfarande anses ha bilen i min besittning i och med att jag då, i realiteten, är den som förfogar över bilen (jfr. RH 1982:6 och NJA 1984 s. 132).

En ytterligare presumtion stadgas i 4 kap. 19§ utmätningsbalken. Regleringen behandlar makar, samboförhållanden och andra liknande förhållanden där gäldenären varaktigt bor med annan. Lös egendom som finns i deras gemensamma besittning ska presumeras tillhöra gäldenären för de fall man inte kan göra gällande att egendomen ägs med samäganderätt eller tillhör den andra personen.

Om egendomen skulle ägas med samäganderätt kan fortfarande gäldenärens del av egendomen utmätas. Resultatet kan komma att bli att egendomen utmäts och säljs, varav tredje man får tillbaka sin del i kontanta medel. Ett alternativ kan vara att tredje man köper ut gäldenärens andel.

Bättre rätt?

Om egendomen är i gäldenärens besittning råder således en presumtion att egendomen tillhör gäldenären. Utmäts således egendom med grund i denna bestämmelse så måste eventuell tredje man, som vill hävda bättre rätt, styrka sin rätt till egendomen. Detta görs genom att tredje man hävdar bättre rätt hos kronofogdemyndigheten. Om inte kronofogdemyndigheten då vill lämna ut egendomen måste tredje man väcka talan om bättre rätt i allmän domstol. Detta ska göras inom en månad från dess att kronofogdemyndigheten förelade tredje man om att göra detta (4 kap. 20§ utmätningsbalken).

Det som ska bevisas i en sådan prövning är att man som tredje man ska anses vara civilrättslig ägare till egendomen. Som stadgades ovan får endast tillgångar som tillhör gäldenären civilrättsligt utmätas, varav besittningen utgör en presumtion om att så är fallet. Beviskravet gällande att tredje man är den verkliga ägaren torde vara relativt högt ställt där det rådande beviskravet är ”styrkt”. Typiska bevismedel som kan användas för att styrka bättre rätt är;

  • Kvitton
  • Utdrag ur bilregister
  • Köpekontrakt
  • Vittnesintyg
  • Gåvobrev
  • Arvshandlingar

Frågan om egendom kan anses tillhöra gäldenären är en svår fråga i vilket lagstiftaren har försökt förenkla frågan genom att införa vissa presumtioner. Dessa presumtioner är dock inte helt lätta att avgöra i varje konkret fall då det finns otaliga grå-zoner. Vasa Advokatbyrå har arbetat med utmätningsfrågor i över ett årtionde. Genom detta arbete har vi förvärvat en expertis inom området komplexa natur i både teori och praktik. Denna kunskap använder vi alltid för att värna om just vår klients intressen. Tveka inte att höra av dig!

Ring, vi hjälper dig