Sak –och personskada
För att skadestånd ska aktualiseras måste främst fem (5) rekvisit vara uppfyllda. Dessa är att (i) skadan faktiskt inträffat, (ii) skadan drabbat annan än skadevållande, (iii) plikten att inte skada annan åsidosatts, (iv) skadevållande agerat oaktsamt/med uppsåt samt (v) adekvat kausalitet föreligger. Dessa fel rekvisit brukar delas in i tre delar som kallan objektiva rekvisit, subjektiva rekvisit samt kausalfrågan.
I denna artikel kommer punkt iv att behandlas, det s.k. subjektiva rekvisitet. I föregående artikel från Vasa Advokatbyrå behandlade vi de objektiva rekvisiten.
Vad är en personskada?
En personskada är en skada som drabbar en enskild person till följd av exempelvis en olycka, sjukdom eller våld. Personskador kan innefatta allt från mindre skrubbsår och blåmärken till allvarligare skador som benbrott, hjärnskador eller funktionshinder. Personskador kan också leda till psykiska besvär som ångest, depression eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Personskador kan påverka en persons hälsa, livskvalitet, arbetsförmåga och ekonomi.
Subjektivt rekvisit
Utöver de objektiva rekvisiten förutsätter rätt till skadestånd för sak- och personskada att den skadevållande händelsen begåtts med uppsåt eller av vårdslöshet, gemensamt kallat försumlighet. Försumlighet i strikt mening brukar endast avse oaktsamhet eller vårdslöshet, i skadeståndsrättsliga sammanhang torde dock även uppsåt innefattas.
Rätt till skadestånd föreligger som huvudregel när handlingen begåtts med uppsåt i vilket det även är vanligt att den skadevållande därmed har begått ett brott. Som exempel kan skadegörelse nämnas där person kastar en sten genom någons fönster. Om stenen kastas med uppsåt är detta även skadegörelse. Talan om skadestånd kan därmed i vissa fall föras genom ett speciellt förfarande som innebär att brottsfrågan och skadeståndsfrågan prövas samtidigt. Frågan om rätt till skadestånd är dock inte beroende av brottet. Av detta följer att den kan hända att skadevållande frias från brottet men åläggs skadeståndsskyldighet och vice versa.
Rätt till skadestånd enl. 2 kap. 1§ skadeståndslagen om sak- och personskada föreligger ven vid vårdslöshet. En fråga är dock vad vårdslöshet innebär?
Culpabedömningen
Inom juridiken används begreppet culpa för att beskriva vårdslöshet. Culpa kan dock även innebära oaktsamhet eller dylikt. Skillnaden mellan dessa begrepp, vårdslöshet och oaktsamhet, är inte helt säker. I vissa fall används dessa synonymt medan det i vissa fall insinueras finnas en gradskillnad.
Frågan om huruvida någon agerat culpöst eller inte kan sammanfattas till huruvida personen agerat men nog grad av aktsamhet, om personen borde ha agerat på ett annat sätt. Av detta följer att det i så fall borde finnas en objektiv standard för vad aktsamhet innebär. Så ansågs även vara faller för inte allt för länge sedan. Man ansåg att alla skulle agera efter principen om ”bonus pater familias” (den gode familjefadern). Detta synsätt kritiserades och övergavs med grund att principen inte beaktade verkliga omständigheter utan innebar en extrem förenkling av ett svårt fall. Istället kom frågan att behöva avgöras på ett flertal faktorer.
Lag och normer
Den praktiska bedömningen om huruvida någon inte varit aktsam av nog grad (forts. culpös) kan avgöras i ljuset av skadestundsgrundens reglering. Detta förutsätter dock att regeln eller normen är menad att skydda individens ekonomiska intresse. Dock kan även annan reglering och normer användas, även om påföljden är annan än skadestånd, för att ha som utgångspunkt i culpabedömningen. Detta är en vanlig metod för att pröva huruvida ena parten förfarit culpöst.
Som exempel på reglering som måttstock för huruvida någon förfarit culpöst är trafiklagen. Trafiklagen innehåller ett stort antal föreskrifter om hur man ska bete sig i trafiken. Ett exempel är att man endast får svänga i korsning om det kan ske på ett säkert sätt, man ska även köra så långt från vägens mitt som möjligt innan svängen (3 kap. 26§ trafiklagen). Skulle person således vålla en skada genom att svänga på ett icke-säkert sätt i korsningen kan dennes culpa prövas i ljuset av denna reglering. Skulle inte någon specialbestämmelse som 3 kap. 26§ trafiklagen aktualiseras kan man istället göra prövningen utifrån den allmänna regeln i 2 kap. 1§ trafiklagen om omsorg och försiktighet i trafik. Ett problem med mer abstrakt utformade regleringar är att den inte är särskilt vägledande; i vilket ett stort mått av skönsmässighet måste förekomma.
Även andra normer och riktlinjer än lag kan användas. I NJA 1976 s. 379 hade en gångtrafikant blivit påkörd av en cyklist på en cykelväg. Enligt speciell föreskrift var gångtrafik förbjuden på den vägen. Gångtrafikanten blev därmed skadeståndsskyldig gentemot cyklisten.
Sedvana
Det kan även tänka sig att mer ”civila” normer kan bli vägledande. Ett exempel på detta är väl inrotad branschpraxis, sedvana eller annan ”soft-law”. Detta är även vanligt inom sjukhusväsendet och industriellt arbete men förfaller sig sällsynt i andra branscher. En anledning till detta kan vara att en sådan utredning är väldigt omfattande och kostsam i vilket väldigt få ens har försökt.
Skönsmässigt
Om situationen skulle vara så att man inte kan hitta lag, föreskrift, branschpraxis eller annan sedvana så har man inte mycket annat att göra än den skönsmässiga bedömningen. För att denna inte ska bli allt för godtycklig har man i praxis och doktrin ställt upp fyra delar. Dessa är (i) risken för skada, (ii) den sannolika skadans storlek, (iii) möjlighet att undvika skadan samt (iv) möjligheten att förutspå skadan.
Som framgår av ovan sker bedömningen således inte främst utifrån individens subjektiva uppfattning, utan från vad individen borde ha uppfattat baserat på yttre faktorer. Med detta sagt finns det fortfarande viss plats att beakta individuella faktorer som t.ex. om personen är ung eller om denna erfarit tidigare skador.
Frågan om en person förfarit culpöst eller med uppsåt är svårt att tillämpa i praktiken. Detta då man måste beakta ett stort antal omständigheter vilka allmänheten kanske inte ens skulle tänka sig ha att göra med huruvida någon varit culpös. Culpabedömningen är även menad att försöka stadga en objektiv måttstock för hur folk bör agera, dock utan att helt utelämna individen från bedömningen.
Detta avslutar ”skadestånd – sak- och personskada del 2”. Kolla gärna in del 1!
Vasa Advokatbyrå har arbetat med skadeståndsfrågor i snart 20 år. Vi har representerat både skadelidande och skadevållande i ett enormt antal ärenden. Genom denna erfarenhet har vi förvärvat en särskild kunskap om området och en insikt i dess komplexitet. En kunskap vi alltid använder för att värna om just dina intressen. Tveka inte att höra av dig.
Författad av jur. trainee Henrik Berg