Rättsordning – nödvändigt för ett samhälle

Allmänt om rättsordningen

Människan är ett socialt djur – vi lever i gemenskap med andra, och den gemenskapen kräver spelregler. Utan gemensamt accepterade normer uppstår konflikter som snabbt kan eskalera till kaos. Regler fyller därför en grundläggande funktion: de skapar förutsägbarhet och trygghet. För att regler ska fungera måste de åtnjuta legitimitet hos befolkningen; regler som upplevs som orättvisa eller godtyckliga leder förr eller senare till motstånd. Därtill krävs en fungerande samhällskontroll – instanser som ser till att reglerna faktiskt efterlevs och att överträdelser får konsekvenser.

Regler är inte statiska – de speglar de värderingar som råder i ett samhälle vid en given tidpunkt, och förändras i takt med att värderingarna skiftar. Grovt förenklat kan man skilja mellan sedvaneregler (informella normer), moraliska regler och rättsliga regler. De rättsliga reglerna – lagarna – är av särskild vikt eftersom de är bindande och kan verkställas av staten. Det är dessa regler som utgör rättsordningens kärna.

En nationell rättsordning

De flesta rättsordningar är territoriella och gäller inom ett lands gränser. Sverige tillämpar en enhetlig nationell rättsordning, medan länder som USA har federala system där delstatlig rätt kan skilja sig avsevärt åt. Den praktiska betydelsen av detta märks tydligt i gränsöverskridande affärsförhållanden: om en tvist rör ett avtal mellan parter från olika länder, avgörs det via internationellt privaträttsliga regler – bland annat EU:s Rom I-förordning – vilken rättsordning som är tillämplig och vilka domstolar som är behöriga att pröva saken.

Utvecklingen av den svenska rättsordningen

Grunderna till den svenska rättsordningen lades under medeltiden genom de lokala landskapslagarna, men det var 1734 års lag som för första gången skapade en sammanhållen nationell lagstiftning. Historiskt har den romerska rätten haft ett varaktigt inflytande – spår av den syns alltjämt i hur vi systematiserar civilrätten. Under Hansaepoken bidrog tysk rättstradition till handelsjuridikens utformning. I dag är det framför allt EU-rätten som formar svensk lagstiftning: direktiv implementeras i nationell rätt och EU-förordningar gäller direkt, vilket innebär att stora delar av exempelvis avtals-, konsument- och konkurrensrätten numera har en gemensam europeisk grund.

Rättsordningens ständiga utveckling

Lagstiftningen förändras i takt med politiska prioriteringar och samhällets behov, men det tar tid. Lagstiftningsprocessen – från utredning och remissomgång till proposition och riksdagsbeslut – kan sträcka sig över flera år. Det brukar därför sägas att rätten alltid halkar efter verkligheten, ungefär som att läsa gårdagens tidning. Det skapar praktiska problem: ny teknik, nya affärsmodeller och förändrade sociala mönster regleras länge av lagar som skrevs för andra förhållanden, vilket ger upphov till tolkningsutrymme och rättsosäkerhet.

Att tänka på:

I takt med att samhället utvecklas växer också regelverket – fler lagar, fler förordningar och allt fler EU-rättsliga regler samverkar och överlappar varandra. För den som inte är van att navigera i systemet är det lätt att missa avgörande bestämmelser eller feltolka vad som faktiskt gäller i det enskilda fallet. Vid en tvist är det därför klokt att tidigt anlita juridiskt biträde: rätt argumentation från start kan vara avgörande för utgången. Vasa Advokatbyrå har i över tjugo år företrätt klienter i tvister inom en rad rättsområden och kan ge konkret vägledning om dina möjligheter.

Läsvärt

Beslutar om lagar – Riksdagen

Domstolar i Europa – Sveriges Domstolar

Vad är en lag? – Vi förklarar – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)

Juristbyrå – hur det skiljer sig från en advokatbyrå – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)

Detta är en advokat – från student till advokat – Advokatbyrå (vasaadvokat.se)

Författad av: Alexander Isehag