Detta betyder förlikning och när den är tillåten

Domstolsprocesser kan bli både tidskrävande och kostsamma – och ofta finns det bättre vägar framåt. Förlikning innebär att parterna frivilligt träffar en överenskommelse utan att tvisten behöver avgöras av domstol, vilket typiskt sett innebär lägre kostnader, snabbare avslut och större möjlighet att själv påverka utfallet. I den här artikeln reder vi ut vilka typer av mål där förlikning är möjlig, vad domstolen har för skyldigheter i förlikningsfrågor och hur processen rent praktiskt ser ut. Har du hamnat i en tvist är det klokt att känna till dina alternativ redan från start.

Mål där förlikning är tillåten

I tingsrätten handläggs såväl brottmål som tvistemål. Tvistemål delas in i två kategorier: dispositiva och indispositiva. Förlikning är bara möjlig i dispositiva tvistemål – det vill säga mål där parterna själva råder över sakens utgång. Den vanligaste typen av dispositiva tvistemål rör ekonomiska mellanhavanden, som betalningskrav, skadestånd eller prisavdrag. Parterna kan vara privatpersoner, företag eller en kombination av båda.

Rättens plikt avseende förlikning

Rätten har enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken en aktiv skyldighet att verka för förlikning i dispositiva tvistemål – förutsatt att det inte bedöms som olämpligt med hänsyn till målets karaktär eller andra omständigheter. Vad som anses olämpligt avgörs från fall till fall och kan exempelvis röra situationer med tydlig maktobalans mellan parterna. Av 42 kap. 6 § rättegångsbalken framgår dessutom att tingsrätten redan under förberedelsestadiet ska undersöka om förutsättningar för förlikning faktiskt föreligger.

Vid vilken tidpunkt under processen som förlikningsfrågan aktualiseras kan variera beroende på målets art. Det vanligaste är att domaren lyfter frågan under den muntliga förberedelsen – det tillfälle då parterna och domaren normalt möts för första gången och då förutsättningarna för en uppgörelse naturligen kan sondera.

Göteborgsmodellen

Det vanligaste tillvägagångssättet vid förlikningsförsök är den så kallade Göteborgsmodellen, där domaren talar enskilt med vardera part. Det skapar utrymme för en öppnare dialog än om alla tre parter satt i samma rum – parterna vågar ofta formulera sina verkliga intressen mer fritt, och domaren får en tydligare bild av vad som väger tyngst för respektive sida. Domaren presenterar sedan konkreta för- och nackdelar med att förlikas, ställt mot vad en fortsatt process innebär i form av tid, kostnad och ovisshet kring utfallet. I de flesta dispositiva tvistemål är förlikning det ekonomiskt och tidsmässigt gynnsammaste alternativet – även om undantag finns, till exempel när ett avgörande i sak skulle ha ett bredare principiellt värde för den ena parten.

Att tänka på – och möjliga nackdelar med förlikning

Oavsett om du siktar på en förlikning eller vill driva din tvist hela vägen till huvudförhandling är det klokt att ha ett juridiskt ombud vid din sida. Vasa Advokatbyrå har bred erfarenhet av dispositiva tvistemål och kan hjälpa dig bedöma om förlikning är rätt väg framåt – eller om ditt fall bör prövas fullt ut i domstol.

Läsvärt om förlikning

Ericsson och Nokia förlikas – en fråga fortsatt obesvarad (Di.se)

Förlikningar i historiskt perspektiv – Riksarkivet

Dispositiva och indispositiva tvistemål – Vasa Advokatbyrå

Advokatens roll i ett tvistemål – Vasa Advokatbyrå

Tvistemål i tingsrätt – så går det till (Vasa Advokatbyrå)