Skiljedomsklausuler är standard i större kommersiella avtal – de innebär att parterna, om tvist uppstår, är skyldiga att lösa den i skiljedomstol snarare än i allmän domstol. I denna artikel ger vi en praktisk genomgång av vad skiljeförfarande innebär, när det är lämpligt och vad du bör tänka på innan du skriver in en sådan klausul i ett avtal. Vasa advokatbyrå har gedigen erfarenhet av kommersiell tvistlösning och ger råd anpassade till din situation.

Vad innebär skiljeförfarande?
Skiljeförfarande innebär att parterna i förväg avtalar om att eventuella tvister ska avgöras av en skiljedomstol – inte av tingsrätt eller annan allmän domstol. Den avtalade bestämmelsen kallas skiljeavtal eller skiljedomsklausul och regleras i lag (1999:116) om skiljeförfarande. En skiljedomstol är en privat aktör som löser tvister mot betalning, och parterna bestämmer vanligtvis redan i avtalet hur kostnadsfördelningen ska se ut.
Den främsta fördelen med skiljeförfarande är att parterna får betydligt större inflytande över processen än i allmän domstol. Viktiga skäl att välja denna väg inkluderar:
- Skiljedomstolens dom inte kan överklagas i sak, utan endast när det kommer till formella fel, t.ex. jäv. Detta är attraktivt för parter med verksamheter där det är lika viktigt att tvisten blir löst inom en viss tid som själva utfallet.
- Skiljedomstolar är privata institut som offentligheten inte har tillträde till. Detta är attraktivt för parter som vill undvika publicitet som kan skada deras varumärke. Ofta binds alla aktörer av sekretessavtal, men det är naturligtvis också möjligt att offentliggöra tvisten om parterna själva vill det.
- Vem eller vilka som ska vara domare (skiljemän) bestäms av parterna själva. Det kan t.ex. vara viktigt för parterna att domare med särskild sakkunskap dömer i tvisten. Lagen uppställer endast vissa grundläggande krav på bl.a. opartiskhet och oberoende.

Vilka tvister kan lösas genom skiljeförfarande?
Enligt 1 § lag (1999:116) om skiljeförfarande kan skiljeavtal träffas om alla tvister där parterna har rätt att ingå förlikning. Praktiskt sett täcker detta i princip hela förmögenhetsrättens område – däribland entreprenadjuridik (t.ex. tvister under AB 04 eller ABT 06), köprätt och immaterialrätt.
Avtal mellan företag och konsumenter kan normalt inte lösas genom skiljeförfarande, eftersom konsumentskyddsregler som regel är tvingande till konsumentens förmån.
Inom hyres- och arrenderätten är möjligheterna att teckna skiljeavtal begränsade. Innan en tvist har uppstått kan klausulen bara avse en snäv del av villkoren – den kan exempelvis inte reglera hyresgästens besittningsskydd, rätt till förlängning eller rätt till tillträde enligt 12 kap. jordabalken. När tvisten väl har brutit ut går det däremot fritt att ingå skiljeavtal.
Det är alltid möjligt att avtala om att hyresnämnden ska fungera som skiljedomstol, vilket ofta är ett kostnadseffektivt alternativ vid hyrestvister.
Hur förhåller sig skiljeförfarande till offentliga domstolar?
En giltig skiljedomsklausul är bindande. Om en part trots klausulen väcker talan vid allmän domstol kan motparten åberopa klausulen och begära avvisning – domstolen är då skyldig att avvisa målet.
Klausulen är dock inte tvingande i den meningen att parterna måste använda den. Båda parter kan gemensamt välja att bortse från skiljeklausulen och i stället lösa sin tvist i allmän domstol, om de är överens om det.

Att tänka på om du överväger skiljeförfarande
- Kostnaderna för skiljedomstolen kan vara höga.
- Om du är missnöjd med domen går den inte att överklaga
Artikel författad av Charles He.
Anlita oss för:
Allmän rådgivning
- Vi hjälper dig upprätta och tolka avtal med skiljedomsklausuler.
- Ta tillvara dina rättigheter genom att vara välinformerad
Tvistlösning
- Vi biträder dig genom hela processen
- Vi hjälper dig med förhandlingar
Läsvärt
Lag (1999:116) om skiljeförfarande – fulltext på riksdagen.se
Lösa tvist i skiljenämnd – Verksamt.se
Regeringens promemoria: En modernisering av lagen om skiljeförfarande (PDF)
Lagrådsremiss 2018: En modernisering av lagen om skiljeförfarande – Regeringen