Frågan om rätt till skadestånd föreligger är i varje fall den första frågan som måste utredas. Om väl rätten till skadeståndet kan konstateras måste det utredas om vem som är skyldig att erlägga skadeståndet. Oftast är det den skadevållande som ska göra detta. Skulle det dock röra sig om skada av barn, anställd eller dylikt kan det hända att ett skadeståndsanspråk måste riktas mot den med strikt ansvar. Först därefter uppkommer frågan om hur skadeståndet ska beräknas.
Nedan kommer vi kort utreda principerna för skadeståndets beräkning. Det är viktigt att ha i åtanke att olika skadeståndsgrunder innebär helt olika beräkningar. Det kommer således vara mycket som skiljer åt mellan sak, person, förmögenhet m.m. även om skadestånd alltid är menat att ”reparera” en situation. I denna artikel kommer vi enbart att fokusera på personskada. Personskador är ett komplicerat område med många särregleringar, schabloner och principer. Personskador kompliceras ytterligare då ersättningsbeloppet påverkas av den skadelidandes eventuella rätt till försäkring. Denna artikel är således inte uttömmande.
Att beräkna personskada
Regler för hur man beräknas personskada finns i 5 kap. 1§ skadeståndslagen. Enligt bestämmelsen ersätts (i) kostnader för sjukvård och dylikt, vilket även omfattar skälig kompensation för den som står den skadelidande särskilt nära, (ii) inkomstförlust och (iii) ersättning för temporär eller bestående sveda och värk.
Sjukvård
Vad som avses med kostnader för sjukvård och dylikt avser främst direkta kostnader man haft vid uppsökande av vård och kostnader som uppstår i samband med detta. Exempel på saker som torde kvalificera enligt denna punkt är administrativa kostnader på akuten, medicin, bokningsavgifter m.m. Av skadeståndsrättsliga principer följer att den skadelidande har en plikt att själv försöka begränsa skadan. Gällande personskador har principen, i fast praxis, bl.a. tolkats som att den skadelidande har en skyldighet att uppsöka den billigaste vården. Av detta följer att den med privat husläkare troligen endast kan ersättas delvis för denna kostnad då allmän vård, som huvudregel, är mycket billigare. Principen innebär dock inte att man alltid måste välja den faktiskt/objektivt billigaste vården. Skulle det vara så att en dyrare vård förbättrar rehabiliteringsmöjligheten så kan den dyrare vården, i vissa fall, väljas.
Bestämmelsen innebär även att visa särskilt närstående kan erhålla ersättning med anledning av skadan. Med särskilt närstående brukar främst familj avses. Som exempel på ett sådant fall är resekostnader och inkomstbortfall vid besök av den skadade eller för vård i hemmet. Huvudregeln för när en särskilt närstående kan erhålla ersättning för kostnader med grund i personskadan är om deras närvaro är till gagn för den skadelidande. Detta begrepp är inte helt enkelt att definiera men har tolkats relativt generöst i praxis mär det gäller besök och vård när det kommer till barn. Även när det är en akut, livshotande skada. Som exempel kan nämnas ett fall där ett barn åkt hem från Australien för att besöka sin far som skadats i en trafikolycka. Barnet sökte sedan kostnadsersättning för resa och inkomstbortfall. Högsta domstolen dömde ut skadeståndet med grund att det varit en akut och livshotande skada, då fadern avlidit kort tid därefter.
Inkomstbortfall
Utöver direkta kostnader man vållats för sjukvården har man även rätt till skadestånd för inkomstbortfall. Denna beräknas helt enkelt på den lön man annars skulle haft om man kunnat arbeta. Ett allmänt problem i denna bedömning är att avgöra i vilken grad ens skada faktiskt påverkar möjligheten att arbeta, och därmed inkomstbortfallet. Detta varierar starkt beroende på ett stort antal omständigheter. Som exempel kan nämnas att en ung person generellt sett påverkas mindre av en fraktur i vilket dennas arbetsförmåga påverkas i mindre grad. Om dock personen har ett fysiskt arbete så påverkas denna i större grad av en fraktur, än någon som har ett kontorsarbete.
Denna bestämmelse omfattar även rätt till framtida inkomstbortfall vilka brukar vara svåra att beräkna. Detta då möjligheten till allmän och viss annan försäkring påverkar bedömningen (mer om detta nedan) samt att man även beaktar hur lönen skulle utvecklats över tid.
Avseende det sistnämnda så kan man kortfattat säga att ersättning för framtida inkomstbortfall ska sätta skadelidande i samma situation som om skadan aldrig inträffat, på samma sätt som allt skadestånd. Av detta följer att man inte kan göra en linjär bedömning av rådande omständigheter, utan att man även måste beakta inkomsthöjningar/sänkningar. Skulle man således åsamkas personskada när man stod på tur för en befordran eller lönehöjning, men missar denna p.g.a. skadan så torde denna vara ersättningsgill. I slutändan kommer detta att vara en bevisfråga.
Sveda och värk
Som sista skadeståndsgrund inom ”personskada” kan man erhålla ersättning för sveda och värk. Sveda och värk ka antingen vara av temporär eller bestående natur, kan vara fysiskt eller mental m.m. Bedömningen om skadans effekt är en medicinsk bedömning.
Beroende på vilken effekt skadan har så har man rätt till olika ersättningar. I och med att det är så otroligt svårt att stifta heltäckande reglerar för olika skador så har man istället valt att använda sig av schabloner. Ett exempel på detta är trafikskadenämndens tariff för personskador. Denna tariff utgår från ett grundbelopp som baseras på skadan, som sedan kompenseras för mer individuella faktorer.
Sammanfattat så är personskador svåra att utreda i både teori och praktik då systematiken för juridiken är väldigt omfattande. Det kan vara bra att du frågar en jurist.
Vasa Advokatbyrå har arbetat med skadeståndsfrågor i snart 20 år. Vi har representerat både skadelidande och skadevållande i ett stort antal processer. Genom denna erfarenhet har vi förvärvat en särskild insikt i områdets komplexitet och vikten av att alltid värna om just dina intressen. Tveka inte att höra av dig!
Författad av jur. trainee Henrik Berg