Den här artikeln ger en övergripande introduktion till fullmaktsrätten – ett område som berör fler än man kanske tror. Oavsett om du nyligen ingått en fullmakt, funderar på att ge någon befogenhet att agera för din räkning, eller hamnat i en tvist kopplad till en fullmakt, finns det viktiga rättsliga aspekter att känna till. Vi går igenom de vanligaste fullmaktstyperna och vad som gäller enligt svensk rätt.
Allmänt om fullmakter
En fullmakt är ett uppdragsarrangemang mellan en huvudman och en mellanman, där mellanmannen ges befogenhet att ingå avtal med en utomstående part – den så kallade tredje mannen – på huvudmannens vägnar. Reglerna om fullmakt finns framför allt i avtalslagen (1915:218). Ett praktiskt exempel: huvudmannen har förhinder att närvara vid ett fastighetsköp och ger därför mellanmannen i uppdrag att företräda denne. För att avtalet ska binda huvudmannen krävs att denne uttryckligen godkänt uppdraget och dess omfattning – antingen i förväg genom fullmaktsdokumentet eller i efterhand genom bekräftelse.
Skriftlig fullmakt
Den skriftliga fullmakten är den vanligaste och tydligaste formen, och regleras i 16 § avtalslagen (1915:218). Huvudmannen upprättar ett dokument som specificerar vad mellanmannen har befogenhet att göra. Dokumentet ska uppvisas för tredje man innan avtalet slutligen ingås – det ger tredje man möjlighet att kontrollera att mellanmannen verkligen har rätt att agera. Praktiskt råd: se till att fullmakten är daterad, undertecknad och tydligt avgränsad till det specifika uppdraget, för att undvika framtida tolkningstvister.
Ställningsfullmakt
Ställningsfullmakten, som regleras i 10 § avtalslagen (1915:218), uppkommer automatiskt genom en anställds ställning inom en verksamhet – utan att det upprättas något särskilt dokument. En butiksanställd som regelbundet beställer varor och skriver under leveranskvitton anses ha en ställningsfullmakt för dessa åtgärder, även om arbetsgivaren aldrig uttryckligen utfärdat den. Arbetsgivare bör därför vara medvetna om att anställda kan binda företaget inom ramen för vad som är sedvanligt för deras befattning.
Muntlig fullmakt
Den muntliga fullmakten – ibland kallad 18 §-fullmakt efter sin reglering i 18 § avtalslagen (1915:218) – skiljer sig från den skriftliga genom att inget dokument upprättas och tredje man enbart förlitar sig på mellanmannens uppgifter. Huvudmannen lämnar muntligen ett uppdrag till mellanmannen att ingå avtal med tredje man. Om mellanmannen ljuger om att ha fått en fullmakt, binds inte huvudmannen – det är i stället mellanmannen som kan bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man. Av bevissäkerhetsskäl bör muntliga fullmakter undvikas vid mer ingripande rättshandlingar.
Att tänka på:
Om du som huvudman anser att mellanmannen överskridit sina befogenheter eller agerat utan giltig fullmakt, kan du ha rätt att inte anses bunden av det ingångna avtalet. Frågan kräver en individuell rättslig bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vasa Advokatbyrå biträder vid fullmaktstvister – från inledande rättsutredning till processföring.
Läsvärt
Så ordnar du en fullmakt för att hämta medicin åt någon annan | SVT Nyheter
Generalfullmakt – en obegränsad fullmakt | Vasa Advokatbyrå
Fullmaktshavare – behörighet inom ramen för fullmakten | Vasa Advokatbyrå
Rättegångsfullmakt | Vasa Advokatbyrå
Författad av: Alexander Isehag