Den som inte fått betalt av en kund vet hur frustrationen känns – ilska, uppgivenhet och en känsla av maktlöshet. Att begära en gäldenär i konkurs är ett av de verktyg som finns tillgängliga, men det är ett steg som kräver noggranna överväganden.
Ansökan och behörighet
Enligt konkurslagen (SFS 1987:672) ska en konkursansökan ges in till tingsrätten på den ort där gäldenären har sitt hemvist, eller där tvister om betalningsansvar annars skulle ha prövats. Ansökan måste vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller ett befullmäktigat ombud.
Ansökan ska ange domstolens behörighet och den fordran som läggs till grund för konkursyrkandet. Fordringen är central – den grundar borgenärens processbehörighet. Om gäldenären betalar av skulden under processens gång faller talan, eftersom borgenären inte längre har ett rättsligt intresse att driva saken vidare.
Noterbart är att lagen inte uppställer något minimikrav på fordrans storlek – formellt räcker en enda krona. I praktiken leder en låg fordran nästan alltid till att gäldenären betalar och ansökan skrivs av, varmed syftet ändå är uppnått.
Grundförutsättningen för konkurs är att gäldenären är på obestånd, det vill säga att skulderna överstiger tillgångarna och att detta inte är en tillfällig situation (2 kap. 1 § konkurslagen). Bevisbördan vilar på borgenären, vilket i praktiken kan vara svårt att uppfylla. Lagstiftaren har därför infört tre presumtionsgrunder i konkurslagen som underlättar bevisningen:
- Gäldenären har utsatts för ett misslyckat utmätningsförsök inom de senaste sex månaderna.
- Gäldenären har ställt in sina betalningar.
- Gäldenären har, efter skriftlig betalningsuppmaning med konkursvarning, inte betalat sin förfallna fordran inom tre veckor.
Det tredje alternativet – den s.k. konkursvarningen – är i praktiken det vanligaste och ett effektivt påtryckningsmedel. Förfarandet liknar i övrigt en vanlig civilrättslig tvist med ett tvåpartsförhållande.
Konkursboet och förvaltarens uppdrag
Bedömer rätten att gäldenären är på obestånd utses en konkursförvaltare och ett konkursbo bildas. Konkursboet är en självständig juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Förvaltarens uppdrag är i grunden dubbelt: dels att realisera gäldenärens utmätningsbara tillgångar på ett förmånligt sätt, dels att administrera förfarandet och bevaka borgenärernas rätt till betalning.
I vissa fall kan förvaltaren välja att driva vidare hela eller delar av rörelsen om detta bedöms gynna borgenärskollektivet. Hur länge verksamheten kan fortsätta varierar – förvaltaren måste löpande balansera ekonomisk utdelning mot kravet på ett rimligt snabbt förfarande.
En central del av administrationen är upprättandet av bouppteckning, som ska redovisa tillgångar med värden samt borgenärernas namn och adresser. Även svårtillgängliga tillgångar, exempelvis utländska innehav, ska normalt tas med. Bouppteckningen ska vara färdigställd senast en vecka innan edgångssammanträdet, vid vilket gäldenären under ed bekräftar uppgifternas riktighet. Eden ska avläggas tidigast en månad och senast två månader efter konkursbeslutet.
Utdelning och bevakningsförfarande
Med bouppteckningen som underlag upprättar förvaltaren ett utdelningsförslag som delges borgenärerna, vilka ges möjlighet att komplettera uppgifterna. I de flesta konkurser räcker tillgångarna bara till de prioriterade borgenärerna – de med förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (1970:979) – och ofta inte ens fullt ut.
Om förvaltaren bedömer att även oprioriterade fordringar kan erhålla utdelning kan ett bevakningsförfarande inledas. Rätten beslutar om tidsram för bevakning och anmärkningar, och förfarandet kungörs. Gäldenär, kända borgenärer, tillsynsmyndigheten och förvaltaren ska underrättas. Ytterligare vägledning om hur bevakningsförfarandet går till finns på Skatteverkets webbplats.
Praktiskt råd: Väg noga om en konkursansökan är rätt väg. En konkurs innebär generalexekution – gäldenärens samtliga utmätningsbara tillgångar realiseras – men saknas tillgångar riskerar du att stå utan betalning. Å andra sidan kan en tidig ansökan förhindra att situationen förvärras ytterligare. I många fall räcker konkursvarningen ensam för att utlösa betalning, utan att processen behöver drivas ända till beslut. Var därför varsam med att begära att en gäldenär sätts i konkurs – det är sällan ett enkelt val.
Vasa Advokatbyrå har arbetat med ekonomisk juridik i över ett decennium och har bred erfarenhet av konkurs- och fordringsärenden. Hör av dig om du vill diskutera din situation.