Att utforma ett perfekt system för beskattning är nästintill omöjligt. I utformningen av systemet måste man kompensera för flera intressen vilka ibland kan motsäga varandra. Ett exempel är att skatterätten måste vara så pass noggrant formulerad att systemet blir förutsebart samtidigt som systemet måste vara abstrakt och flexibelt nog att uppnå sitt syfte. Om man t.ex. enbart skulle se till förutsebarheten så skulle det leda till att man undvika att beskattas med en relativ enkelhet, vilket förr eller senare skulle urholka ekonomin. Skulle man däremot bara tänka på att få in skattepengar så skulle systemet resultera i en form av skattediktatur där ingen går säker.
För att försöka lösa detta problem har lagstiftaren försökt att införa ett antal regler, principer, riktlinjer m.m. vilka varierat i resultaten. Två av de metoderna för att lösa det ovan nämnda problemet är införandet av ”principen om substans över form” och ”skatteflyktslagen”. Båda dessa saker är väldigt komplexa att både utreda och tillämpa, där det t.o.m. råder viss oenighet om hur de ska tolkas. Denna artikel kommer således inte att utröna eller analysera metoderna fullt ut. Vi kommer endast att ge er huvuddragen samt visa några få exempel på hur de kan te sig i praktiken.
Substans över form
Principen om substans över form (substance over form på engelska) innebär kortfattat att varje transaktion ska analyseras utifrån dess inre innehåll, inte dess rubricering eller hur den har bokförts. Syftet med principen är att man vill komma åt de transaktioner där man försökt att maskera en avyttring av aktier eller annat genom att kalla det ett lån, och därigenom uppnå en skattefördel. Denna princip är egentligen hämtad från redovisningen men har fått starkt genomslag inom skatterätten. Principen tillämpas mestadels inom inkomstslaget näringsverksamhet, vilket är logiskt då beskattning av näringsverksamhet sker enligt bokföringsmässiga grunder. Den kan dock tillämpas även avseende kapitalbeskattning eller tjänstebeskattningen.
Skatteflykt
Inom skatterätten råder principen om nullum tributum sine lege vilket översätts till ”ingen skatt utan lag”. Av denna princip följer att staten och skatteverket endast får beskatta, neka avdrag, eftertaxera m.m. i den mån lagen tillåter det.
Som ovan nämnt måste staten se till att man har ett beskattningssystem om är så ”vattentätt” som möjligt. Om systemet börjar läcka så är det en tidsfråga innan ekonomin kollapsar vilket många vill undvika. Ett problem med att bygga detta system är att enskilda aktörer (både fysiska personer och företag) är rätt kreativa när det kommer till att undvika skatt. Detta kan antingen sker genom att man helt undviker beskattning eller att man ser till att inkomsten sorteras som en lägre beskattad inkomst.
I ett försök att förhindra s.k. olaglig skatteplanering har skatteflyktslagen införts. Lagen är väldigt kortfattad men har fått stora konsekvenser på samhället. Essensen av regleringen är att man inte måste beakta den faktiska rättshandlingen om vissa rekvisit är uppfyllda. Dessa är att (i) rättshandlingen innebär en väsentlig skatteförmån på egen hand eller kombination med annat, (ii) den skattskyldiga direkt eller indirekt medverkat, (iii) om omständigheterna talar för att skattefördelen varit det övervägande skälet samt (iv) att upplägget går emot skattelagstiftningens syfte. Denna reglering är väldigt komplicerad men vi gör ett försök att demonstrera skatteflyktslagen på ett enkelt sätt.
A har ett fåmansaktiebolag som heter A AB. A AB har gjort en ganska stor vinst i bolaget och vill nu dela ut pengarna. A upptäcker dock att endast en lite del av ersättningen kommer att beskattas i den reducerade skattesatsen för fåmansföretag, resten beskattas som tjänst. A får en idé! Om A lånar ut 200 000 kr till sitt bolag med en ränta som råkar motsvara vinsten så kommer räntan att beskattas med endast 30 procent. Detta är mycket lägre än skatten för tjänst. (se 56 – 57 kap. inkomstskattelagen om fåmansföretag).
A kommer dock troligen fortfarande att beskattas som om en vanlig utdelning hade skett. Detta då A uppfyller samtliga fyra rekvisit.
- A uppnår en stor/väsentlig skattefördel då kapitalbeskattningen av räntan är mycket lägre än om A skulle beskattats för en stor del av utdelning i inkomstslaget tjänst. Tjänstebeskattning uppgår till 29,5 – 35 procent, om man dessutom tjänar mer än gränsbeloppen för statlig inkomstbeskattning läggs ytterligare 20 resp. 5 procent till.
- A har medverkat till upplägget då A har tagit initiativet. Även om A inte hade gjort detta direkt så hade A fortfarande omfattats om A gett direktiv om upplägget till annan.
- A:s lån till bolaget kommer troligen inte anses affärsmässigt motiverat, i vilket det kommer anses ha lämnats i skattesyfte. Även om man lämnar ett affärsmässigt lån så kan konstruktionen fortfarande anses av skatteskäl om räntan är för hög.
- A:s upplägg går emot syftet med beskattningen av fåmansföretag. Detta då fåmansföretagen fått en väldigt speciell reglering med grund att ägarna kan disponera vinsten som de vill, samtidigt som de ska åtnjuta en fördel.
Att analysera huruvida en rättshandling, ett upplägg eller annat kommer behandlas i skatterätten är mycket svårt. Detta kan till viss del avhjälpas genom ett förhandsavgörande hos skatterättsnämnden. Det bästa brukar vara att rådfråga skatteverket eller en sakkunnig advokat eller jurist.
Författad av jur. trainee Henrik Berg