Skatt för företag – [Del 2]

Detta är den andra delen i Vasa Advokatbyrås artikelserie om skatt för företag. Den första delen – Skatt för företag: koncept och tanke (del 1) – behandlade rekvisiten för beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet och rekommenderas som bakgrundsläsning. Här fokuserar vi på hur beskattningen rent praktiskt är uppbyggd och vad den innebär för ditt företag.

Hur fungerar skatt för företag?

Som framgick av den föregående artikeln presumeras aktiebolag och andra juridiska personer uppfylla rekvisiten för inkomstslaget näringsverksamhet. Det finns därför en naturlig logik i att tala om beskattning av detta inkomstslag som företagsskatt i praktisk mening.

En viktig utgångspunkt är att skattereglerna varierar beroende på företagsform. Aktiebolag träffas enbart av bolagsskatt, medan enskilda näringsidkare beskattas progressivt – på liknande sätt som löneinkomster, med både kommunal och ofta statlig inkomstskatt. Handelsbolag och kommanditbolag är inte egna skattesubjekt; i stället beskattas varje delägare för sin andel av resultatet, och förfarandet kan skilja sig markant från fall till fall. Denna artikel utgår från aktiebolaget som den vanligaste företagsformen, men många av de regler som tas upp har generell tillämpning.

Bokföringsmässig beskattning

Grundprincipen vid beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet är att intäkter och kostnader ska periodiseras – det vill säga hänföras till rätt beskattningsår (14 kap. 2 § inkomstskattelagen). Tidpunkten för redovisning styrs i stor utsträckning av redovisningsreglerna, varför man behöver beakta såväl inkomstskattelagen som bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554). Som kompletterande normgivning fungerar Bokföringsnämndens (BFN) allmänna råd – de så kallade K-regelverken. Dessa råd är formellt sett inte bindande, men en avvikelse kräver i praktiken starka och välmotiverade skäl.

Redovisningen ska följa god redovisningssed (2 kap. 2 § årsredovisningslagen). Begreppet är avsiktligt öppet och fastställs löpande genom BFN:s rekommendationer och domstolspraxis. Gemensamt för de flesta tolkningar är att intäkter ska redovisas när de kan beräknas tillförlitligt, och att kostnader matchas mot tillhörande intäkter. Det område där skatteberäkningen följer redovisningen brukar betecknas som det kopplade området.

Vad god redovisningssed konkret innebär vid intäktsredovisningen är att en intäkt tas upp när den kan beräknas säkert. För kostnadsredovisningen gäller matchningsprincipen – kostnaden periodiseras när den kan kopplas till en intäkt. I praktiken varierar bedömningen påtagligt beroende på bransch, transaktionstyp och affärssedvänja, vilket kan ge upphov till tolkningsfrågor med skattemässiga konsekvenser.

Enligt K3 ska intäkt från varuförsäljning redovisas när fem kumulativa rekvisit är uppfyllda: (i) de ekonomiska fördelarna väntas tillfalla bolaget, (ii) anskaffningsvärdet kan beräknas tillförlitligt, (iii) risken har övergått på köparen, (iv) säljaren inte längre har kontroll eller ägarliknande ansvar, samt (v) transaktionens utgifter kan beräknas tillförlitligt. Kostnadsföringen av varan sker i sin tur när samma vara säljs – vilket illustreras i exemplet nedan.

A AB säljer en dator till B. Inköpspriset var 2 000 kr och försäljningspriset 4 000 kr. Om B beställer datorn online den 1 januari är rekvisiten under punkterna iii och iv ännu inte uppfyllda – risk och kontroll har inte övergått på köparen – varför intäktsredovisning inte bör ske då. Däremot kan intäkten redovisas den 3 januari när B hämtar datorn och kontrollen övergår. Samma dag kan A AB kostnadsföra sitt inköp, förutsatt att underlagen är kompletta.

Egna skatteregler

Från huvudregeln om att beskattningen följer redovisningen finns ett stort antal undantag – framför allt vad gäller kostnadsföring, men även för vissa intäktsposter. Dessa undantag bildar det som kallas det okopplade området. Benämningen speglar att reglerna saknar koppling till den löpande redovisningen och i stället styrs uteslutande av skattelagstiftningen.

Ett centralt exempel på det okopplade området är avskrivning av inventarier. Enligt 18 kap. inkomstskattelagen tillämpas schablonmässiga avskrivningsmetoder: räkenskapsenlig avskrivning (30 % per år), restvärdesavskrivning (25 % per år) samt en kompletteringsregel som medger avdrag med 20 procentenheter (se 18 kap. 13–17 §§ inkomstskattelagen). Inventarier vars värde understiger ett halvt prisbasbelopp – 23 650 kr för inkomstår 2020 – eller som har en ekonomisk livslängd om högst tre år, får kostnadsföras omedelbart.

Avskrivning enligt K3 bygger i stället på en bedömning av faktisk ekonomisk livslängd, vilket ger ett mer komplicerat förfarande. Därtill skiljer sig reglerna åt mellan de olika K-regelverken, vilket ytterligare försvårar jämförelser och kräver noggrann anpassning efter bolagets redovisningsnorm.

Beskattningen i inkomstslaget näringsverksamhet är alltså ett komplext samspel mellan skatte- och redovisningsrätt. Rent praktiskt hanteras det löpande arbetet normalt av en redovisningskonsult eller revisor, som håller ordning på periodiseringar, avskrivningsunderlag och deklarationsunderlag – och avlastar företagaren från att själv behöva navigera i dessa regelverk.

Uppstår ett skattemässigt tvistärende – exempelvis nekade avdrag, ifrågasatt periodisering eller beskattning under fel år – kan juridisk rådgivning vara avgörande. Vasa Advokatbyrå hjälper er att navigera dessa frågor. Kontakta oss på telefon 08-678 43 00 eller via e-post [email protected].