Skatt för företag – [Del 2]

Denna artikel är menad att vara den andra delen till Vasa Advokatbyrås artikel ”skatt för företag – koncept och tanke del 1”. Läs gärna den artikeln innan vi hoppas in på denna del. Den föregående artikeln behandlade rekvisiten för att man ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Nu tänkte vi gå in på hur den beskattningen fungerar.

, Skatt för företag – [Del 2]

Hur fungerar skatt för företag

Som vi skrev i den föregående artikeln presumeras aktiebolag och andra juridiska personer uppfylla rekvisiten för att beskattas i inkomstslaget verksamhet. Således anser vi att det finns en viss logik i att kalla beskattning av inkomstslaget näringsverksamhet för skatt för företag.

Det som dock är viktigt att hålla koll på är att olika typer av företagande har olika skatteregler. Ett exempel på detta är att aktiebolag beskattas endast genom bolagsskatten, medan enskilda näringsverksamheter beskattas på ett sätt som liknad beskattningen av inkomstslaget tjänst (d.v.s. både kommunal och ofta statlig skatt). Handelsbolag och andra icke-juridiska personer beskattas däremot på delägarnivå i vilket förfarandet skiljer sig från fall till fall. I denna artikel kommer vi att utgå från aktiebolag då detta är den vanligaste företagsformen. Många av de regler vi kommer nämna gäller dock alla typer av företag.

Bokföringsmässig beskattning

Vid beskattning av inkomstslaget näringsverksamhet ska intäkter och kostnader som huvudregel periodiseras (14 kap. 2§ inkomstskattelagen). Frågan om vid vilken tidpunkt en intäkt resp. en kostnad ska redovisas i beskattningen styrs till stor del av redovisningen (undantag finns). För att avgöra hur beskattningen kommer att ske måste man således studera både inkomstskattelagen och de lagar och normer som styr redovisningen. Exempel på lagar i redovisningen är bokföringslagen (1999:1078) samt årsredovisningslagen (1995:1554). Exempel på normer som tillämpas som utfyllnad är bokföringsnämndens (BFN) allmänna rekommendationer. Många känner till dessa som K-regelverken. Dessa allmänna råd är inte bindande men har en så pass stark presumtion om att vara korrekta, att det krävs ganska mycket för att få avvika från dem.

I redovisningen följer man vad som kallas för god redovisningssed (2 kap. 2§ årsredovisningslagen). Skulle man fråga en jurist, revisor eller annan om vad god redovisningssed rent konkret innebär så finns det en stor risk att man får olika svar. Vi är av uppfattningen att fastställandet av god redovisningssed innebär att man utreder gällande lagar och vedertagna normer. Många andra skulle nog hålla med. Det område där beskattningen följer redovisningen kallas för det kopplade området.

Vad som dock verkligen menas med god redovisningssed stadgas dock inte i lagen. Däremot har god redovisningssed kommit att utvecklas genom BFN:s allmänna rekommendationer och genom praxis. Essensen av god redovisningssed vid intäktsredovisningen är att en intäkt ska redovisas när den kan beräknas säkert medan kostnadsredovisningen ska ske när den kan matchas mot en intäkt. Ett problem med intäktsredovisningen är att denna skiljer sig ganska markant beroende på företag, bransch, sedvänja, typ av transaktion m.m.

Vad gäller exempelvis varor stadgar K-3 att varan ska intäktsredovisas när fem (5) rekvisit är uppfyllda. Dessa är att (i) de ekonomiska fördelarna förknippade med posten kommer att tillfalla bolaget, (ii) postens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt, (iii) risken överförts på köparen, (iv) säljaren inte längre har kontroll eller ansvar som liknar ett ägande samt (v) utgifter kopplade till transaktionen kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Vad gäller kostnadsföringen av varor ska denna således redovisas när samma vara säljs. Detta kan demonstreras i ett exempel:

A AB säljer en dator till B. A AB köpte in datorn för 2 000 kr och sålde denna för 4 000 kr. Om B köper denna online den 1 jan bör inte A AB intäktsredovisa vinsten riktigt än då man i detta fall inte uppfyller punkterna iii eller iv (jfr. ovan stycke). Däremot bör intäktsföring kunna ske 3 jan när B hämtar upp datorn. Den 3 jan bör även A AB kunna kostnadsföras datorn, förutsatt att alla papper är i ordning.

Egna skatteregler

Från huvudregeln om att man i beskattningen följer redovisningen finns dock ett stort antal undantag gällande främst kostnadsföring men även för vissa intäkter. De regler som innebär ett avsteg från den ovan nämnda goda redovisningsseden kallar i juridiken för det okopplade området. Namnet kommer från att dessa regler inte kan kopplas till redovisningen.

Exempel på regler där skatterätten har sitt egna system är bl.a. kostnadsföring av inventarier. Enligt 18 kap. skrivs inventarier av med schabloner enligt dels den räkenskapsenliga avskrivningen, restvärdesavkrivning samt ev. kompleteringsregeln. Avskrivningen sker med 30 resp. 25 procent per år alternativt ett avdrag med 20 procentenheter (jfr. 18 kap. 13 – 17§§ inkomstskattelagen). Om inventarier har ett värde understigande ett halvt prisbasbelopp (23 650 för år 2020) eller har en ekonomisk livslängd på högst 3 år får kostnaden dras av direkt.

Avskrivningar enligt K-3 är mycket mer komplicerade då dessa baseras på en ”verklig” eller ”faktisk” ekonomisk bedömningen. K-3 och resterande K-regelverk har dessutom olika regler.

Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet är således komplicerad då det finns ett antal saker att tänka på. Rent praktiskt brukar detta lösas genom att man anställer en redovisningsperson som utför arbetet. Således slipper man själv hålla koll på både enormt komplicerade redovisningsregler och skatteregler.

Det kan däremot hända att man stöter på ett problem där man kanske inte beviljas ett avdrag, nekas periodiseringen, beskattas för fel beskattningsår eller annat där man kanske skulle behöva en jurist istället. Vasa Advokatbyrå står alltid redo att hjälpa till med juridiken. Ni kan nå oss konstadsfritt på vårt telefonnummer 08-678 43 00 eller via mailadressen [email protected].

Ring, vi hjälper dig