Dubbelbeskattning Frankrike

Frankrike lockar med vin, mat, kultur och sol – och det är lätt att förstå varför allt fler svenskar väljer att bosätta sig där. Inte minst pensionärer ser Rivieran eller Paris som en drömplats för sina gyllene år. Ur skattesynpunkt kan ett liv i Frankrike vara fördelaktigt, men det förutsätter att flytten planeras noggrant och i rätt ordning.

I denna artikel går vi igenom huvuddragen i de båda ländernas skattesystem och reder ut vad du behöver känna till om internationell dubbelbeskattning – och hur du undviker att hamna i den fällan.

Vad gäller den franska beskattningen vill vi understryka att reglerna är komplexa och kan förändras. Rådfråga alltid en specialist på fransk skatterätt innan du vidtar några rättshandlingar. Det kan ske via Skatteverket eller direkt kontakt med franska skattemyndigheter (Direction générale des Finances publiques).

Svensk beskattning

I Sverige beskattas fysiska personer i ett av tre inkomstslag: (i) inkomstslaget tjänst, (ii) inkomstslaget kapital och (iii) inkomstslaget näringsverksamhet. För en anställd tillämpas kontantprincipen, vilket innebär att inkomsten beskattas det år den faktiskt uppbärs. Den kommunala skatten varierar mellan cirka 28,9 och 35 procent, och inkomster som överstiger den statliga skiktgränsen träffas av ytterligare 20 procents statlig inkomstskatt. Pension beskattas i huvudsak på samma sätt, med undantag för exempelvis det förhöjda grundavdraget enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Fransk skatt

Det franska skattesystemet liknar det svenska i sin kombination av regional och statlig beskattning, men skiljer sig på ett centralt sätt: båda nivåerna är progressiva i Frankrike, till skillnad från Sverige där enbart den statliga skatten är progressiv. En annan viktig skillnad är att Frankrike tillämpar sambeskattning per hushåll. Vad som krävs för att ett hushåll ska anses föreligga i skatterättslig mening kan vara svårtolkat, varför kontakt med en fransk skattejurist rekommenderas inför en flytt.

Sambeskattningen innebär i korthet att hushållets samlade inkomster läggs ihop och fördelas lika mellan medlemmarna. Om en person i hushållet tjänar 100 000 euro och den andra 20 000 euro per år, anses båda ha en beskattningsbar inkomst om 60 000 euro vardera – det är detta belopp som sedan utgör skatteunderlaget. Undantag från fördelningsprincipen finns, varför den konkreta situationen alltid bör analyseras individuellt.

Fransk skatterätt erbjuder generellt fler avdragsmöjligheter kopplade till tjänsteinkomster än den svenska, vilket i praktiken kan ge ett relativt lågt netto-underlag för beskattning. Många av avdragen rör kostnader för barn och familj. För pensionärer finns dessutom schabloniserade avdrag som kan vara gynnsamma – något som gör Frankrike särskilt intressant för den som planerar sin pensionering utomlands.

Internationell dubbelbeskattning

Sverige och Frankrike har ingått ett skatteavtal i syfte att motverka de problem som kan uppstå vid en flytt mellan länderna. Avtalet reglerar bland annat var olika inkomsttyper ska beskattas och hur eventuell dubbelbeskattning undanröjs. Huvuddragen är följande:

• Inkomst av enskild tjänst, d.v.s. för en privat aktör, beskattas endast i vistelselandet. Om dock arbetet utförs i den andra staten får denna även beskattas där. Man anses inte ha utfört arbete i den andra staten om man (i) inte vistas mer än 183 dagar i landet, (ii) arbetsgivaren inte har hemvist i landet, eller den som betalar ut lönen å arbetsgivarens vägnar samt (iii) lönen inte belastar ett fast driftställe i landet. Reglerna liknar de krav som gäller för skattefrihet för de som inte är bosatta i Sverige enligt lag om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK, jfr. 6§ 1st).

• Inkomst av försäljning av fast egendom får beskattas av båda länderna. Här är det viktigt att tänka på att Frankrike och Sverige har olika definitioner av begreppet fast egendom. Det är även så att definitionen av fast egendom även skiljer sig i Sverige; skatterätten och jordabalken har således olika definitioner. I svensk skatterätt omfattas bl.a. bostadsrätter, hus på ofri grund och tomter av fastighetsbegreppet. I avtalet regleras särskilt att beskattningen även gäller de fall man innehar aktier eller andra andelar vars tillgångar utgörs av fastigheter. Detta gäller dock inte för de fall fastigheterna används kommersiellt inom verksamheten.

• Aktier och andra kapitaltillgångar beskattas som huvudregel endast i det land där man vistas. I avtalet stadgas dock undantag för de fall man har ett ”väsentligt innehav” i bolaget eller har haft detta inom de fem (5) föregående åren. Med väsentligt innehav avses de fall man innehar aktier eller annan rätt som innebär att man har rätt till minst 25 procent av bolagets vinst. Reglerna påminner något om fåmansföretagsreglerna.

• Inkomst av offentlig tjänst beskattas som huvudregel endast i den utbetalande staten, d.v.s. den stat man utfört arbetet för. Undantag från detta är om man inte är medborgare i den utbetalande staten eller om man inte fick hemvist enbart p.g.a. arbetet i den staten. Begreppet offentlig tjänst varierar något beroende på vilket av länderna som gör prövningen. För svensk del omfattas inte enbart stat, region och kommun utan även i viss omfattning offentliga bolag. Vad som spelar roll i denna prövning är främst (i) det offentligas inflytande, (ii) om man får lön från offentlig sektor, (iii) vem som finansierar bolag m.m.

• Pensioner beskattas som huvudregel endast i den stat man har skatterättslig hemvist i. Undantag från detta är om man uppbär pension av avdelningar/fonder inrättande av staten, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter p.g.a. offentligt arbete. Pensionen beskattas alltså på ett liknande sätt som inkomst av tjänst. Vissa undantag finns.

Författad av jur. trainee Henrik Berg