Arv – maka och särkullbarn

I en tidigare artikel gick vi igenom grundläggande arvsregler och hur arvsfördelningen fungerar, bland annat att makar saknar generell arvsrätt och att sambor inte har någon arvsrätt alls. Bilden är dock mer nyanserad: en efterlevande make har en lagstadgad rätt att ärva sin makes kvarlåtenskap, men enbart med fri förfoganderätt enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken (ÄB). Denna artikel förklarar arvsprocessen när det finns en efterlevande make och särkullbarn.

Makens ställning vid ett dödsfall

När en make avlider upphör äktenskapet och en bodelning ska som huvudregel genomföras. Enligt 9–11 kap. äktenskapsbalken (ÄktB) delas makarnas giftorättsgods lika efter avdrag för skulder, förutsatt att inget äktenskapsförord reglerar annat. Den efterlevande maken erhåller sin enskilda egendom samt sin lott i giftorättsgodset.

En viktig skyddsregel finns i 12 kap. 2 § ÄktB: den efterlevande maken kan välja att helt eller delvis undgå bodelning och i stället behålla sin egen egendom. I praktiken innebär det att vardera part behåller det hen äger, vilket kan vara fördelaktigt när den efterlevande maken äger merparten av tillgångarna. Det är en rättighet som bör utvärderas redan vid bouppteckningen – gärna med hjälp av en jurist som känner till de konkreta omständigheterna.

Enligt 3 kap. 1 § ÄB ärver den efterlevande maken den avlidnes kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Undantaget gäller särkullbarn – barn som den avlidne hade utanför det nuvarande äktenskapet – vilka enligt 3 kap. 1 § andra stycket ÄB har rätt att omedelbart få ut sin arvslott, om de inte frivilligt väljer att avstå.

Särkullbarnets rättigheter

Om särkullbarnet väljer att låta den efterlevande maken behålla arvet med fri förfoganderätt innebär det att maken får disponera egendomen relativt fritt – konsumera, resa, betala skulder eller låna ut medlen. Begränsningen är dock tydlig: maken får inte genom gåva eller liknande förfarande medvetet urholka sin förmögenhet på ett sätt som skadar särkullbarnets framtida rätt (3 kap. 3 § ÄB). Sker det ändå uppkommer en ersättningsrätt för särkullbarnet motsvarande den ekonomiska skadan.

När den efterlevande maken sedermera avlider beräknas särkullbarnets arv inte som ett fast belopp utan som en kvotdel av den totala förmögenheten vid det andra dödsfallet. Kvoten fastställs utifrån hur stor andel arvet utgjorde av makens samlade förmögenhet vid den tidpunkt då särkullbarnet valde att avstå.

Exempel: A och B är gifta. A har särkullbarnet S från ett tidigare förhållande. När A avlider är S enda bröstarvinge och har rätt till 100 % av A:s tillgångar. S väljer att låta B behålla arvet med fri förfoganderätt – vid denna tidpunkt utgör arvet 50 % av B:s totala förmögenhet på 1 miljon kronor. B lever ett aktivt liv och förmögenheten sjunker till 800 000 kr. S har då rätt till 400 000 kr (800 000 × 0,5). Saknar B egna arvingar ärver S hela kvarlåtenskapen, trots att S inte är B:s barn.

Särkullbarn och gemensamma barn

När det finns både ett särkullbarn (S) och ett gemensamt barn (C) tillkommer ett extra fördelningssteg. Antag att A och B har dessa barn och att A:s dödsbo uppgår till 500 000 kr. S och C delar lika, varför S i utgångspunkten har rätt att omedelbart ta ut 250 000 kr – men S väljer att avstå. B tar emot S:s andel och B:s totala förmögenhet uppgår nu till 1 miljon kronor, varav S:s kvot är 1/4.

Om B sedan erhåller ett större arv eller på annat sätt ökar sin förmögenhet och denna uppgår till 10 miljoner kronor vid B:s bortgång, har S rätt till 2,5 miljoner kronor (10 000 000 × 1/4). C ärver resten. Det är just i situationer med stor värdeförändring som det är viktigt att kvotdelen dokumenteras tydligt i bouppteckningen – en detalj som lätt förbises men som kan ha stor ekonomisk betydelse.

Behöver du ett testamente som utgångspunkt? Klicka här för en kostnadsfri mall.