Denna artikel är fortsättningen på Vasa Advokatbyrås artikel om obegränsad skattskyldighet för fysiska personer. Som utlovat i föregående artikel kommer vi nu behandla undantag från svensk obegränsad skattskyldighet.
I det moderna samhället är det inte ovanligt att folk rör sig mellan gränserna. Detta har på senare tid förenklats väsentligen, både inom Europa och på annat håll. Ett område som dock har svårt att hänga med den utökade integrationen är skatten. Skatten baseras fortfarande traditionellt på nationell jurisdiktion i vilket dubbelbeskattningssituationer lätt uppstår. Lösningen på detta skiljer sig mellan länderna i vilket en flytt måste beakta flera länders lagstiftningar. Här kommer huvuddragen i den svenska skatterätten att presenteras.
Undantag från jurisdiktion
Den som är obegränsat skatteskyldig i Sverige är skatteskyldig här för all sin inkomst. Detta kan många gånger i praktiken resultera i oskälig dubbelbeskattning vilket kan hämna flytt inom och utanför Europa. För att komma till bukt med detta har Sverige infört vissa undantag och förmildrande av dubbelbeskattningen.
Undantagen
I 3 kap. 9§ inkomstskattelagen stadgas två stycken undantag när en obegränsat skattskyldig person i Sverige helt befrias från sin skatteplikt. Dessa två undantag kallas i internationella sammanhang för ”tax excempt” vilken innebär att en nation frånsäger sig sin rätt att beskatta subjektet. Metoden är ganska ovanlig i Sverige i övrigt. Reglerna kallas för sexmånadersregeln och ettårsregeln.
Sexmånadersregeln stadgar att för de fall en obegränsat skattskyldig person vistas i utlandet i minst sex (6) månader så undantas inkomsten helt från beskattning i Sverige. Detta förutsätter docka att inkomsten beskattas i det landet. Om inkomsten är skattefri i landet, eller om beskattning sker i strid med landets nationella regler eller internationella överenskommelser, så är inkomsten fortsatt skattepliktig i Sverige. Detta kan demonstreras med ett exempel.
A är svensk medborgare och obegränsat skatteskyldig i Sverige. A flyttar i 7 månader till Polen för att jobba som konsult. A kommer enligt 3 kap. 9§ 1st inkomstskattelagen inte vara skatteskyldig för sin polska inkomst i den mån den inte är skattefri. Av detta följer att om Polen har lägre beskattning än Sverige så är kan inte Sverige beskatta mellanskillnaden.
För att omfattas av sexmånadersregeln måste man inte ha vistats i ett och samma land under hela anställningen (jfr. HFD 2011 ref. 40).
Ettårsregeln kan beskrivas som en utökning av sexmånadersregeln med viss modifikation. Ettårsregeln stadgar att för de fall utlandsvistelsen varar i minst 12 månader så är inkomsten befriad från beskattning i Sverige, även för de fall inkomsten är skattefri i det andra landet. Enligt ettårsregeln måste dock anställningen ha varit i ett och samma land. Det ställs dock inget krav på att man bor och arbetar i samma land (HFD 2011 ref. 40).
Från dessa två regler finns vissa undantag. Ingen av reglerna appliceras på de som är anställda på luftfartyg (flygplan) i den mån flygbolaget är danskt, svenskt eller norskt. Reglerna appliceras med viss modifikation på fartyg (skepp). Ettårsregeln gäller inte för de fall anställningen är i kommun, stat, region eller församlingar inom svenska kyrkan. Ettårsregeln gäller dock om det rör sig om tjänsteexport.
Vid beräkning av utlandsvistelse tillåts vissa avbrott med återbesök i Sverige. Detta stadgas i 3 kap. 10§ inkomstskattelagen. För att undantagen ska fortsätta att gälla krävs dock dels att vistelse i Sverige inte överstiger 6 dagar per månad eller tot. 72 dagar på ett år. I 3 kap. 13§ inkomstskattelagen stadgas en ventil för de fall planerade utlandsvistelser kommer att förkortas p.g.a. oförutsedda händelser. Paragrafen är alltså menad att undanta situationer där man med fog kunnat räkna med att undvika svensk beskattning, men var tvungen att återvända av något skäl i vilket beskattningen skulle bli uppenbart oskäligt. Rekvisitet ”uppenbart oskäligt” tolkas dock väldigt snävt vilket framgår av RÅ 2009 ref. 84. I målet hade en kvinna återvänt till Sverige på rekommendation av en utländsk läkare när hon skulle genomgå förlossning. Detta resulterade i att hon vistades i Sverige längre än tillåtet i vilket hon beskattades i Sverige. Detta ansågs inte vara uppenbart oskäligt.
Om en person uppfyller rekvisiten för villkoren innebär det att den inkomst man uppbär p.g.a. anställningen inte kommer att beskattas i Sverige. Här bör tre tydliggöranden framhållas;
- Även lön som utbetalas i för och efterskott omfattas av skattefriheten (RÅ 2002 not. 134).
- Inkomst från saker som vinstandelsstiftelser eller annat pensionsliknande system omfattas inte av undantaget (HFD 2013 ref 23). Av detta följer att huvudregeln gällande vinstandelsstiftelser inte anses vara inkomst. Om dock stiftelsen utbetalas årsvis eller dylikt kan bedömningen bli annorlunda.
Författad av jur. trainee Henrik Berg