Frågan om när part har rätt till skadestånd avgörs antingen genom den allmänna regleringen i skadeståndslagen, genom specialreglering eller genom avtal. I tidigare artiklar från Vasa Advokatbyrå har vi behandlat skadeståndets koncept och syfte i ljuset av skadeståndslagen samt vad som gäller enligt köplagen. Skadeståndsrätten är ett enormt område vilken varierar kraftigt beroende på situation. Som tidigare nämnt i artiklarna är skadeståndslagen och de flesta av specialregleringarna dispositiva i vilket man kan avtala om annat. Man kan även ingå avtal som reglerar en situation vilken inte har någon lagreglering, som t.ex. entreprenadrätten.
Denna artikel kommer behandla skadeståndssituationer med grund i avtalsklausuler. Det är viktigt att veta att varje avtal är unikt utformat som kommer uppmärksammas nedan. Se därför alltid till att vara inläst i just ditt avtal.
Avtal
Att ingå ett avtal sker genom att en part lämnar ett anbud (förfrågan) medan den andra parten lämnar en accept (man går med på förslaget). Detta följer av 1§ avtalslagen varav skadeståndsklausuler som sådana inte särbehandlas på något sätt. Parterna kan alltså fritt välja vilka omständigheter som ska vara skadeståndsgrundande samt välja belopp. Av detta följer att man egentligen kan avtala om lite vad som helst. Det finns dock vissa begränsningar om vad som går att avtala om vilka främst är;
- Man kan inte avtala om något olagligt (s.k. pactum turpe). Ett exempel är att man inte kan avtala om att man får misshandla någon i större omfattning än väldigt ringa misshandel (t.ex. sport med tacklingar och dylikt). Av detta följer att även en skadeståndsklausul som berättigar part till skadestånd om den olagliga handlingen inte sker torde vara ogiltig. Man kan inte heller avtala om grovt omoraliska saker. I RH 2004:41 avtalade parter om att en kvinna skulle göra abort mot ersättning. Kvinnan kunde senare inte utkräva ersättning med grund att avtalet som sådant var ogiltigt.
- Man kan inte avtala om tvingande bestämmelser. En typisk tvingande bestämmelse är bl.a. skadeståndsregleringen i konsumentköplagen. Denna regel kan inte avtalas bort om inte villkoret är mer förmånligt för konsumenten (3§ 1st konsumentköplagen).
- Man kan inte avtala om oskäliga saker. Vad som anses vara oskäligt varierar från fall till fall. I avtalslagens 28 – 35§§ stadgas ett antal skäl som kan ogiltighetsförklara ett avtal om viss omständighet förelåg vid avtalets ingående (jfr. 28§ avtalslagen gällande olaga hot). Utöver detta finns 36§ avtalslagen. Denna reglering tillåter även att parterna, vid bedömningen om oskälighet föreligger, även beaktar senare uppkomna omständigheter (se Vasa Advokatbyrås artiklar om ”oskälighet och force majeure” för en vidare utveckling av 36§ avtalslagen). Av detta följer att en skadeståndsklausul, p.g.a. senare uppkommer omständighet, kan jämkas eller helt bortses ifrån även om övriga avtalet håller.
Undviker man de tre ovanstående saker torde avtalet som sådant vara giltigt. Detta inkluderar skadeståndsklausulen.
Vilka tre former av avtal finns det?
Inom avtalsrätten finns det tre vanliga former av avtal som används för att skapa en bindande överenskommelse mellan två eller flera parter. Dessa tre former inkluderar muntliga avtal, skriftliga avtal och underförstådda avtal.
Muntliga avtal är avtal som upprättas genom muntliga överenskommelser mellan parterna. Dessa avtal är bindande och gäller så länge som de kan bevisas. Men muntliga avtal kan vara svåra att bevisa och det är därför oftast lämpligare att använda skriftliga avtal.
Skriftliga avtal är avtal som upprättas skriftligt och undertecknas av parterna. Dessa avtal är mer formella än muntliga avtal och ger vanligtvis mer skydd för parterna, eftersom de tydligt fastställer villkoren och förpliktelserna som är överenskomna. Skriftliga avtal är också lättare att bevisa än muntliga avtal.
Underförstådda avtal är avtal som upprättas genom en persons beteende och handlingar snarare än genom uttalade eller skriftliga ord. Dessa avtal kan vara svåra att bevisa, men om en person agerar på ett sätt som antyder att de har godkänt en överenskommelse, kan det anses vara ett underförstått avtal.
Att tolka ett avtal
Även om ett avtal inklusive dess skadeståndsklausul är giltig så återstår problematiken att tillämpa denna i praktiken. Inte allt för sällan formuleras klausuler väldigt spartanskt och abstrakt. Ett exempel kan vara att; ”A har rätt till skadestånd av B om A inte gör ett bra jobb”.
Först uppkommer problemet att tolka vad ett ”dåligt jobb är” eller vad ett ”inte bra jobb” innebär. Vid avtalstolkning finns ett antal principer som juristen använder som verktyg. Några av dessa är (i) partsvilja; vad parterna utgått ifrån att man avtalat om, (ii) systematisk tolkning; man läser klausulen tillsammans med övriga avtalet, (iii) branschinriktad tolkning; vad branschen anser och (iv) språktolkning; man analyserar ordens faktiska innebörd. Denna lista är inte uttömmande.
Ett allmänt problem gällande dessa principer är att varje avtal är unikt i vilket en och samma tolkningslösning inte alltid håller. Man måste alltid beakta de särskilda omständigheterna kring avtalet i fråga vad gäller branschens normer, ev. standardavtal, parternas kunnighet, syfte med avtalet och mycket mer. Detta gäller även självklart skadeståndsklausuler. I vissa fall kan man tolka avtalet i ljuset av lagstiftning som bl.a. köplagen eller i ljuset av standardavtal som AB 04 (gällande entreprenader). Om dock detta inte varit menat kan så ej heller ske.
Råd och tips för att skriva en skadeståndsklausul
Bortsett från att man gällande hela avtalet bör vara så noggrann i förarbetet som möjligt kan man tänka lite extra på följande saker;
- Beskriv klausulen så utförligt som möjligt. Visserligen kan man inte täcka in varje skadeståndsgrundande händelse som möjligt eller av vilken anledning denna ska ha uppkommit. Försök ändock förklara varför skadestånd ska utgå och skriv gärna något exempel på en skadeståndsgrundande situation. Det kan även vara bra att uttryckligen skriva om avtalet eller endast klausulen ska tolkas i ljuset av något, t.ex. ett standardavtal.
- Undvik tvetydigheter. Rent allmänt när man skriver ett avtal bör man undvika att skriva motsättande klausuler. Detta gäller även inom varje klausul. En skadeståndsklausul som innehåller för många ”om” och ”men” kan bli svår att tolka och därmed tillämpa.
- Var på samma sida. Ett avtal har alltid minst två parter i vilket den nästan alltid finns minst två sätt att tolka en klausul. Samtala därför med motparten om vad varje klausul stadgar, t.ex. vad som avses med en skadeståndsgrundande handling. Ni kan även skriva ner detta och underteckna för att man i framtiden ska kunna visa vad som egentligen sagts.
Vasa Advokatbyrå har jobbat i snart 20 år med skadeståndsanspråk och avtalstolkning. Vi har representerat både den med krav och den som får kravet mot sig i vilket vi förvärvat en gedigen och allsidig kunskap om områdets komplexitet. Detta är en fördel som vi alltid använder för att värna om just dina intressen!
Författad av jur. trainee Henrik Berg